Varbergs BOIS - Väröbacka/Norvalla 5-4

Årets svåraste match stod på programmet denna blåsiga men soliga lördagsförmiddag. Varbergs BOIS har vunnit alla sina 11 matcher och har en målskillnad på 74-17. Och dom spelar på Påskbergsvallens konstgräs...
Men vi var där för att ge dem en match - och match blev det. En härlig sådan.
Vi sprang och kämpade och slet. Och vi passade bollen inom laget!
BOIS gjorde första målet, men vi kvitterade ganska omgående. Sedan satte vi tvåan och det var nog mer än en förälder/ledare som unnade de våra att gå till pausvila med ett måls försprång. Så blev det inte. 2-2. Men det var ganska glada miner på spelarna när vi tog igen oss några minuter. Spela oavgjort i en halvlek mot giganterna i grönsvart, inte illa! Vi hörde ju vad deras tränare ropade till sina spelare och utifrån det kan man dra slutsatsen att de var både förvånade och lite nervösa. Här kommer bönderna från Värö och håller på att skrälla.
I början av 2:a halvlek stänkte vi dit 3:an och så fick vi en straff också. Men ack. Deras målis lyckades tippa den till hörna. Sedan gjorde de tre snabba mål och då trodde vi att de vitblåa skulle börja hänga med huvudena och ge upp. Men icke! De kämpade på och fick till en reducering - spännande slutminuter väntade! Tyvärr hade vi inte det rätta flytet och när domaren blåste av stod det 5-4 till hemmalaget. Men det var ett gäng rätt så stolta killar som vandrade tillbaka till omklädningsrummet. Vi ledde faktiskt en bit in i andra halvleken och gav "de omöjliga" BOISarna något att fundera på.
Ur en tränares perspektiv var det bästa denna dag stämningen i omklädningsrummet efteråt. Inga sura miner utan mycket beröm och uppmuntran flög genom luften.
Nästa vecka ska vi möta BOIS B-lag (de har så många spelare att de har två lag i serien). Läge för vinst?