Livets början och slut

Vi har tillbringat några dagar i Västerås hos Jenny, Per, Ebba - och Cornelia! Det har varit väldigt roligt och givande. Isak har köpt en ny vinterjacka, Helena och Jenny har sett på film (Bridget Jones...), Per och jag har varit och tittat på kyrkan som man håller på att bygga i området och barnen har lekt och ritat. Tänk så fascinerande det är med en ny människa. Cornelia är knappt tre månader, men (eller just därför) ändå självklar huvudperson. Den totala tryggheten och avslappningen hon utstrålade när hon somnade i min famn och jag satt med henne i TV-soffan är obeskrivbar men ändå så enorm. Alla föräldrar vet vad jag talar om. Livets början är speciell!
Väl hemma i Värö var det bara att knalla över till kyrkan. Där firade vi minnesgudstjänst. Vi tände ljus för alla de 41 personer som dött under det gångna året. I dödens närhet påminns man om vad livet handlar om. När jag såg ut över de cirka 200 personer som var i kyrkan så blev det så tydligt att vi människor är gemenskapsvarelser. Vi hör ihop. I släkten, i arbetslaget, i kompisgänget. Och det känns gott att komma samman en sån här kväll i kyrkan och sjunga psalmerna om vårt kristna hopp.
Så för mig blev helgen en resa från livets början till livets slut. Tänk så spännande livet ändå är! Det gäller bara att komma ihåg detta alla de där grå, vanliga vardagarna. Som imorgon. Måndag: Skola, jobb, städa, plocka ur diskmaskinen och så vidare...