Malmö FF - IFK Göteborg 0 - 1

Någon gång i eftermiddags tog fotbollsinstinkten över. Jag var bara tvungen att ringa min kompis som har Canal +.
- Hej, Glenn. Det är Glenn. Vad gör du ikväll?
- Tja, Glenn, du kan ju komma hit om du vill och se på fotboll.
- Så kul, Glenn!
(För den oinsatte: Det finns en sann myt som hävdar att "Alla heter Glenn i Göteborg". Den ramsan sjungs ofta på Gamla Ullevi).
Då vi båda har en fotbollsänka därhemma skapade vi en vinn-vinn-situation, då min fotbollsänka följde med och tillbringade kvällen med den andra fotbollsänkan.
Matchen då? Om jag säger såhär: I den 57:e matchminuten mätte jag min puls. Då hade jag suttit still i soffan i en knapp timme. Vad tror ni jag hade?
110!
Så spännande var det. Blåvitt var tvungna att vinna (eller få oavgjort som extrem nödlösning) och vi ledde med 1-0 efter ett vackert mål av TO samt en MAKALÖS räddning på mållinjen av mittbacksgiganten Ragge (han heter Glenn i andranamn).
Jag har aldrig hävdat att det är hälsosamt att se på fotboll.
Till slut blåste i alla fall domaren av matchen och IFK kunde räkna hem tre poäng. Så gött, så gött.