IFK Göteborg - AZ Alkmaar 1-0

Hur gör man för att liva upp veckan då man börjar jobba?
Kanske ett besök på Gamla Ullevi? Ja, en bra idé! Efter en överfylld mailbox och ett nästan lika fullt snigelpostfack behövde jag skingra tankarna med något helt annat.
Så istället för att åka hem från jobbet idag knallade jag över till blåvitts hemmaplan för att se returmatchen i Europa League. Första ronden vann som bekant (eller hur! Ni har väl koll på IFKs matchresultat hoppas jag) AZ med 2-0 så idag gällde det att inte bara vinna utan vinna med tre mål. Hm. Mot ett lag som spelade Champions League förra året. Hm igen.
På min väg från Läppstiftet genom Nordstan stötte jag på en årskortsinnehavare som självklart skulle gå på matchen. Han är diakon. Han är från Hälsingland. Han var ena halvan av värdparet på vårt bröllop (14 år sedan i tisdags!). Vi laddade med en kebabtallrik och snackade laguppställning, förväntat matchresultat samt utbytte lite familjerelaterad information.
Matchen? Tja, holländarna var mer tekniska, passade bättre och var lite kvickare. Men blåvitt hade motivationen. Och som bekant slår motivation klass. Det fick vi verkligen uppleva idag! Klacken sjöng så det stod härliga till. Utöver de vanliga psalme...förlåt sångerna bjöds det på "Pontus längtar hem till Göteborg..." på melodin till "Alla heter Glenn i Göteborg". Ni som har de mest elementära kunskaperna kring IFK förstår detta med en gång. Kul var det i alla fall.
We won the battle but lost the war.
Så kan man sammanfatta det hela. Med tjugo minuter kvar drog Sella in ett skott från strax utanför straffområdet. Blåvitt ägde bollen, srang mer, kämpade mer men krånglade till det och fick inte till avsluten. När domaren blåste av (han var rätt kass faktiskt) hade blåvitt vunnit med ett noll men ändå förlorat. Holländska AZ går vidare tack vare fler gjorda mål. Snipp snapp snut så var Europasagan slut. Och med tanke på tabellpositionen i Allsvenskan lär det inte bli någon ny Europasaga nästa år. Väl mött 2012!