Teckentolk

Idag hade jag begravning, det har blivit en hel del sådana under året. Men den här var lite speciell (i och för sig kan man väl säga att varje begravning är speciell, men denna var det på ett speciellt sätt...). En person som närvarade var döv. Det innebar att begravningsgudstjänsten tolkades till teckenspråk. Det var en konstig känsla att stå där i koret vid kistan och hålla ett griftetal och samtidigt ha en teckentolk vid sin sida. Det var inte många som tittade på mig, om man säger så. Själv var jag väldigt sugen på att titta på tolken och se hur hon översatte det jag sa, men jag fick lägga band på mig och fokusera på församlingen. Men teckenspråk är häftigt. Att se Fader vår, psalm 217 eller för den delen den sjungna begravningsbönen framföras med hjälp av händer är en intressant och märklig syn. Det ger en djupare eller i alla fall annorlunda förståelse av de så välkända orden. Egentligen borde även vi med hörsel då och då gå på en gudstjänst som tolkas till teckenspråk....