Kulturhistoria i allhelgonatid

Bor man granne med en kyrkogård märker man att det är allhelgonatid. I dessa dagar besöker mycket folk denna vackra plats som stämmer till eftertanke. Själv tillbringade jag en del av eftermiddagen i kyrkstugan i Stråvalla, ni vet, kyrkan som ligger alldeles bredvid motorvägen. Kyrkorådet där bjuder nämligen på fika för alla dem som kommer till kyrkogården och gör fint på gravarna.
I kyrkstugan bjöds jag på kaffe och kaka (gissa om det var hembakt...) och fick lyssna till mycket intressanta samtal. Jag vill kalla det kulturhistoria. De närvarande hade alla sina rötter i bygden och de samtalade om hur det var i gångna tider. Den ena dråpliga historien efter den andra levererades och man behövde känna till en hel del stråvältska, den lokala dialekten, för att förstå de djupare poängerna och nyanserna i det som sades.
Var det bättre förr? Tja, det beror på vad man menar. Men visst är det något genuint och spännande över en liten bygds kollektiva minnen och berättelser. Man blir liksom glad, på ett djupare sätt, än efter en shoppingtur på Kungsmässan. Förstår ni vad jag menar?