Hyllning till nr. 13

Detta är ett öppet brev till nr. 13 i IFK Göteborg, Gustav Svensson.
Gustav: Under denna i många stycken fantastiska säsong för blåvitt har du varit det stora utropstecknet! Detta har du varit, trots den hårda konkurrensen: Kim, Ragge, Tobbe, Sella, Dyre, boom-boom och Bjärsa (så länge de fanns i klubben) och inte minst tränartrion har alla överpresterat. Men ingen har gjort det som du. Du är kung. I massmedia premieras målskyttar, assist-kungar och coola målvakter. Men väldigt sällan lyfts slitvargarna i mittens rike fram.
Du har sprungit. Du har stångats. Du har glidtacklats. Du har "ägt" gräset mellan mittlinjen och det egna straffområdet. Ofta har du gjort det i skymundan, men du har alltid levererat. Okej, ditt mål i U21-EM mot Vitryssland finns säkert på Youtube, men alla dina tunga löpningar hemåt och exakta brytningar har förpassats till glömskans hav. Nästan. Hos mig finns de inristade i minnet.
I Väröbacka GIFs P11-lag (7-manna) finns en kille som heter Isak (min son). Han lever för fotboll. På träning och match ger han allt. Och vet du, Gustav, hans idol i blåvitt heter inte Tobias eller Hannes eller Niklas. Han heter Gustav. För Isak spelar ibland back, ibland mitt. Och han söker sig alltid till en position mellan bollen och det egna målet (ända sedan han var 4). Just därför tycker han att du är den bästa förebilden och idolen. Vi har varit på Gamla Ullevi ganska många gånger i år och sett er spela. Varje gång har han frågat:
- Är han den där nr 13 med i laget idag?
Och varje gång har jag kunnat svara:
- Javisst. Han är ju bäst i blåvitt, klart han spelar.
Men inte på söndag. Ditt tredje gula kort gör att du tvingas se matchen mot gnaget från läktaren. Hoppas att blåvitt vinner ändå. Och hoppas att du kan ta åt dig en STOR del av segern. 2009 var ditt år. Du äger!