Tour of the Universe 100126

Ja, vad ska man säga efter en sån kväll?
Det var som att uppleva hela uppväxten på nytt. Låt efter låt som DM levererade i kväll framkallade minnen från ett sent 80-tal och ett tidigt 90-tal. Att få höra Stripped, Dressed in black (vilken överraskning!), Enjoy the Silence och alla andra örhängen igen på detta sätt var enormt.
Visst, gubbarna börjar bli gamla - likaså publiken. Det var mer än en som var...naturligt gråhårig. Men Depeche firar faktiskt 30 år i år så sånt får man räkna med. Just därför är jag förvånad över att Martin Gore har en sån enormt bra röst fortfarande. Det är inte många 50-åringar som kan sjunga som han.
Vad var bäst?
Hm. Det är ju naturligtvis omöjligt att svara på. Men Enjoy the Silence överträffade förväntningarna. Och en liten sensation var det väl allt att Never let me down again inleddes med....gitarr. Vem hade trott det 1987? Det kollektiva handviftandet till den låten går inte heller av för hackor. Nä, nu får det vara slutanalyserat. Dags att låta helheten sjunka in!