Bandymatch för första gången

Efter att ha varit med på träningarna i januari var det dags för sonen att debutera i en riktig bandymatch idag: P11-laget i Sunvära SK. Motståndet var svårast tänkbara: Lokalkonkurrenten Frillesås. Derby!
Via förhandssnacket i omklädningsrummet förstod jag att man skulle spela med en 3-2-1-uppställning, en fingervisning om att det gällde att täppa till bakåt och satsa på snabba omställningar. Utan att gå in i detalj på resultatet kan vi nu i efterhand konstatera att det ena laget gjorde ganska många mål medan det andra laget inte gjorde ett enda. Sunväras defensiva uppställning till trots räckte det inte hela vägen...
Sonen lyckades snacka till sig tröja nr 7 (ni som sett honom spela fotboll vet att detta är hans favvonummer). Det var kul att se honom glida omkring på isen, trots att han inte tränat så mycket. Och minst lika roligt är att höra hur övriga killar i laget peppade och stöttade.
Hur är det att vara bandyförälder? Tja, vad ska man säga? Kallare än att vara fotbollsförälder. Men i övrigt är det sig ganska likt. Och det är ungefär samma föräldrar som står där och hejjar.
Nästa vecka är det upp till bevis: Samling på pendelparkeringen...kl. 07.00. Bortamatch väntar.
Bild 1: Nr 7 sticker på djupet. Tyvärr går passningen från kompisen inte fram.
Bild 2: Man tackar efter matchen, precis som på fotbollen.
Bild 3: Premiären avklarad! Bilden är en särskild hälsning till gudfar i Västerås (som bär på ett visst bandyintresse).