Varbergs BoIS - Väröbacka GIF 0-1
Sonen gör då och då gästspel i Väröbacka GIFs P12-lag. Han har ju rätt ålder för det, laget är tänkt för spelare födda 99 och 00.
Dagens match var av det svårare slaget. För motståndet stod obesegrade Varbergs BoIS på Påskbergsvallens konstgräs. Varbergarna har gjort över 8 mål i snitt per match hittills så här gällde det att spela klokt.
Nytt för i år är ju att jag inte är tränare utan kan ägna mig åt uppdraget som fotbollspappa på heltid. Det gör att jag ser på matcherna ur ett lite annat perspektiv än vad jag gjort de senaste 6 åren. Så tillsammans med övriga föräldrar, termoskaffe och nyinköpta donuts stod jag vid kanten i regnet och såg hur sonen med nr 16 på ryggen tillsammans med övriga Värö-grabbar kämpade på mot BoIS:arna. Spelet böljade fram och tillbaka utan att något lag fick en riktigt het målchans. Det var tydligt att hemmalaget var vana att göra mycket mål för de blev mer och mer frustrerade ju längre motståndarna från bondvischan höll emot. Nr 16 spelade i en central mittfältsposition där han fick ta ett stort defensivt ansvar samtidigt som han skulle försöka sätta fart på offensiven. Nr 7 i motståndarlaget var en ytterst skicklig fotbollsspelare så nr 16 i Väröbacka fick slita ont för att ge honom en match i "mittens rike". När domaren blåste för halvtidsvila stod det 0-0. Ett rättvist resultat tyckte vi vid sidlinjen.
I andra halvlek blev spelet något öppnare i och med att tröttheten infann sig. Ungefär i mitten av andra halvlek fick bortalaget ett inkast vid offensiv hörnflagga. Nr 16 - erkänd långkastare - tog sats och fick iväg bollen långt in i straffområdet. Där studsade bollen över en hemmaförsvarare innan en Väröspelare kunde panga in bolluschlingen på volley bakom en chanslös BoIS-målvakt. Resten av matchen tog hemmalaget över allt mer men de blåvita Väröspelarna stod upp bra och försvarade sig ypperligt. Hög press och lugna nerver, inte minst från nr 16, bidrog till att när domaren blåste av matchen så hade hemmalaget inte lyckats göra något mål medan Värö-bönderna kunde sträcka nävarna i luften och känna segerns sötma. Att nolla BoIS på Påskbergsvallen och ta med sig tre poäng kändes...gött!
Bilden: En nöjd son packar upp fotbollsväskan. En assist och en gedigen insats på mittfältet både offensivt och defensivt värmer.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida