Fotbollslördag

När man läser "fotbollslördag" är det inte mig man tänker på i första hand. Jag är gästkrönikör idag, Helena var namnet, och jag är inte känd för mitt sportintresse trots att jag har en man som brinner för det. Men idag har jag sett på fotboll, och en sån fotboll sen! Igår ringde Jean (uttalas Jhang enligt alla här i Värö) som tränar U9 och frågade om Isak ville spela med dem. Om han ville! Så idag hoppade Isak in och spelade med nio-åringarna. Sammandrag i Varberg, lag från hela kommunen, två matcher för Väröbacka. Solen sken och konstgräset lyste. När första matchen började satt Isak som avbytare, men så fort han kom in på plan gav han järnet - han sprang och sprang, upp och ner för planen, gick på motståndarna, tog bollen ifrån dem, dribblade, passade... Det var inte utan att jag var stolt där jag satt i min campingstol (man ska ha en sån som äkta fotbollsförälder). Andra matchen, då var även föräldrarna uppvärmda, och stod upp och hejade friskt: Kom igen! Ta bollen! Ut på kanten! Vi jublade när det blev mål och applåderade efter goda målchanser.
Hur gick det då? Ja, första matchen vann Väröbacka med 5-1 och andra matchen förlorade vi med 2-4 (fast egentligen var ju vårt lag bättre). Jag tror nog att Jean ringer igen och ber Isak hoppa in.