Gunnar - en markör

En del Väröbor blev nog lite oroliga igår, för på vändplanen utanför betongfabriken stod två brandbilar, en ambulans och två krockade bilar...men det var bara övning för Värö deltidsbrandkår. Jag var där i egenskap av markör. Det innebär i klartext: att spela skadad. Jag satt fastklämd i en Nissan Micra (årsmodell -90) på höger framsäte. Min kompis och jag hade varit i Halmstad och sett blåvitt vinna med 3-1 mot HBK och på vägen hem hade vårt firande i bilen gjort att vi missat en Stop-skylt och kört rätt ut på vägen - och krockat med en Volvo. Så var "storyn".
Jag hade ett skärsår på höger arm (glassplitter) och mitt högerben var brutet. Vitt smink i ansiktet (chock-kulör...) och riktigt filmblod på armen. Kände mig som värsta Hollywood-killen. När brandmännen kom var min uppgift att spela chockad och ropa och skrika och göra livet allmänt surt för brandmännen som skulle få ut mig. Dom fick klippa loss taket och sedan försiktigt lyfta upp mig på en bår för att sedan bära mig till ambulansen. Att sätta på Whiplash-krage och sedan dra ut en 92 kilo tung man som är över 1.90 ur en liten skruttig japanare var inte det lättaste. Dom fick slita ont - och jag skrek som en stucken gris.
Efteråt fick jag följa med till brandstationen och vara med på utvärderingen. Det var otroligt intressant att höra hur de analyserade det som hänt. Vem gjorde vad? Höll man sig till sin roll? Vad gick snett? Hade prällen klarat sig?
Men ingenstans såg jag mannen i kilt, han kanske jobbar på en annan station...