Det är jobbigt att förlora

Har du också följt handbolls-EM framför TV:n? Vi (även frugan!) har suttit som klistrade. Igår upplevde vi det mest fantastiska som finns med idrott på elitnivå: spänning, ovisshet, ett stort svart hål som öppnar sig (spanjorernas frikast i sista minuten) och så den totala euforin när Tomas Svensson slänger iväg bolluschlingen upp till Kjellman (visst var det han?) som puttar in bollen i mål. Seger. Glädje. Natt blev till dag.
Men. Idag satt vi där framför TV:n igen och fick vara med om motsatsen. Inte nog med att Sverige förlorade. Det går väl an. Men att se alla dessa glada motståndare (må vara hänt att de är tyskar) som verkar tycka att de vunnit välförtjänt. Det är hårt att tvingas se på när andra jublar på grund av att man själv har förlorat. Men ändå. Visst är det just detta som är idrottens charm...