Kalmar FF - IFK Göteborg 1-0

Så var första tävlingsmatchen för säsongen spelad. Det var riktigt, riktigt dålig fotboll. En premiär i moll. Som tur var, var det inte allsvenskan utan något som Svenska Fotbollsförbundet kallar Supercupen. Det innebär i klartext: Förra årets allsvenska mästare mot vinnaren av Svenska cupen.
Vad ska man säga om matchen? Hm. Passningsspelet var under all kritik. Jag har sett Arsenal ha en passningsprocent på över 80. Jag tror inte att blåvitt kom upp i hälften av det idag. Det var länge sedan jag såg nåt sånt - skulle varit på Västkustvallen när Bua mötte Väröbacka...i division 5.
Ende spelare som förtjänar ett positivt omdöme är inbytte Thomas Olsson. Har var helt ok. Men en spelare gör inget lag.
Och så avgörandet: I 89:e minuten var Tobias Hysén på väg igenom men faller i närkampen med siste kalmariten. Domaren kunde mycket väl ha blåst frispark, men icke. Blåvita spelare springer fram till domaren för att protestera. Under tiden sätter Kalmar igång spelet och får en kontring, på grund av blåvitts domarfokusering. Och naturligtvis gör dom mål.
Inte för att blåvitt var värda att vinna den här matchen, men det känns som alltid bittert när motståndarna gör mål i sista minuten precis efter att domaren inte blåst frispark för det egna laget. Fast med lite perspektiv: Det är väl just detta som är fotbollens charm...