Fotbollstankar

Hm.
Ni kanske har undrat varför det varit så få fotbollsrelaterade inlägg sedan Allsvenskan kickade igång.
Har Gunnar tappat intresset?
Svaret är enkelt och givet: Nej.
Men som ni säkert förstår har det inte varit så himla kul att vara Ängla-angängare anno 2010.
Men här kommer äntligen några rader på temat fotboll. Alingsås, Rosenvägen, diverse prästkandidater och inte minst juristerna i Lund har längtat!
Vad finns att säga?
Försvarsspelelet har påmint en hel del om hur det brukar se ut när Väröbacka GIFs P11-lag släpper in mål vid hörnor. Alla tittar på bollen men ingen rör sig. 6 av 7 mål har kommit på fasta situationer.
Mittfältet har varit tvåa på alla bollar. Utom Gustav Svensson - han har som vanligt levererat. Inte konstigt då att det offensiva spelet haltat. Enda ljusglimten är spelet på högerkanten där Sella och Lund/Adam gjort en hel del fina grejjer.
Anfallet. Jaha. Hysén skadad. Pärlan utan självförtroende. Bärkroth fick aldrig chansen på topp. Men det är på G. Snart kommer målen!
När insåg jag att allt inte var som det skulle? När Ragge missade straffen. Vi var på plats på Gamla Ullevi och såg eländet. Förra året dunkade han in en straff mot ÖIS en meter ovanför marken några centimeter från ena stolpen. Hur säkert som helst. Men nu fjösade han bollen utanför. Där och då försvann guldet. Inte för själva straffmissen, utan för att den missen symboliserar bristen på självförtroendet anno 2010.
Hur ska skutan vändas åt rätt håll?
Till att börja med måste alla springa 5% snabbare och längre per match. Sedan måste, säger måste mittfältet våga hålla i bollen och slå några enkla passningar. Och så, med risk för att låta lite prästerlig, måste det finnas en förtröstan. På sina medspelare. På målvakten. På sig själv.
I morgon sitter (och hoppar då och då!) sonen och jag på D3 och ser Änglarna ta emot Elfsborg. Vi kommer att hejja, sjunga och ropa. Återstår att se om de elva på gräset också ger sitt yttersta. För om vi alla gör det - då kan det bli 3 poäng!