Söndag med fotboll och bad

Igår avslutades bandysäsongen - men ingen rast och ro för det. Idag var det dags för säsongspremiär i sporten som den framlidne påven kallade för "det viktigaste av allt oviktigt som finns i världen":
Träningsmatch mellan Kungsbacka IF och Onsala BK på konstgräset i Inlag.
Som framgått av tidigare blogginlägg har sonen vintertränat fotboll med Kungsbackas 99:or. Det har varit väldigt givande och utvecklande. Dagens träningsmatch var inget undantag. Det märks att spelarna har blivit ett år äldre och det var lite trångt på 7-mannaplanen. Den tiden är förbi när alla sprang efter bollen likt en svärm med getingar runt saftglaset.
För mig var det lite annorlunda att stå bredvid och "bara" vara fotbollsfarsa. Att inte se på matchen med tränarögon utan mer subjektivt kunna följa en av spelarna lite mer ingående var en ny och rolig upplevelse. Därför domineras matchreferatet nedan av hur det gick för sonen, men jag hoppas att läsaren har överseende med det.
Hemmalaget började bra och en finfin utspark från målvakten friställde nr 2 som sprang på djupet, slog till på halvvolley och så stod den 1-0. Bortalaget arbetade sig dock in i matchen och vi fick se många fina anfall åt båda hållen. I halvlek stod det 1-1 och det var inte bara kaffet som värmde oss föräldrar som stod i den isande snålblåsten och såg på. Andra halvlek höll samma höga klass. Vi fick bland annat se nr 2 ta emot en passning i nedre delen av straffområdet där han vände bort en motståndarback och slog en pass diagonalt genom målgården till en lagkamrat som behärskat kunde ge hemmalaget ledningen igen. I matchens sista minut kunde dock bortalaget kvittera. 2-2 var ett resultat som väl speglade matchbilden. Rättvist!
Efter matchen åkte far och son vidare till nästa äventyr: Åby simhall! Men först behövde vi fylla på med lite energi och fira den lyckade fotbollsupptakten. Alltså stannade vi till på Burger King i Sisjön (denna snabbmatskedja är enligt sonen klart bättre än Gyllene Måsen och väl värd en liten omväg). Med var sin hamburgare i magen kunde vi ta oss an vattenäventyret i Åby. Vi blev båda imponerade av den så kallade "tratten", en vattenrutschbana som slutar med att man ramlar ner genom en röd grej som ser ut som, ja just det, en tratt.
Så trots att ingen av oss har åkt Vasaloppet eller 5-milen så är vi ganska sega nu. Dags för kaffe och semla i hemmasoffan!