Affären på landet

Som bekant bor vi på landet. Väröbacka är ju en riktig håla. Här finns en pizza (ägaren ser faktiskt utländsk ut!) och en ICA-affär. På ICA finns ingen vanlig köttdisk med färdiginplastade köttbitar utan bara en så kallad "delikatessdisk". Vill man ha köttfärs, fläskfilé eller en kotlett är det kölapp som gäller. Första tiden här tyckte vi det var lite exotiskt att ta kölapp för 500gr blandfärs, men man vänjer sig. Fördelen är att man alltid får tillfälle att prata med folk, antingen de bakom disken eller de framför. Som idag. Isak träffade en kompis på affären och när båda barnens pappor tog en nummerlapp gick de genast fram till disken. "Kan vi få en prinskorv?" På ICA i Värö får nämligen alla barn var sin prinskorv när man handlar i delikatessdisken. Magnus, den andre pappan undrade: "Kan inte papporna få lite oxfilé?". Damen bakom disken gav oss en menande blick. Där gick tydligen en gräns för ICAs generositet. Vi fick nöja oss med våra beställningar; kassler, köttfärs och lite salami.
I kassan satt Fredrik, en alltid lika pratglad AIK-are. Med tanke på att ÖIS (bröderna som äger ICA-affären är öisare) åkte ur allsvenskan och IFK (kyrkoherden i Värö är IFK-are) bara kom typ 8:a så kommenterar han alltid den allsvenska sluttabellen när man ska betala. (För den oinvigde: AIK kom tvåa efter att förra säsongen spelat i superettan). Men idag ville han inte prata fotboll. Istället berättade han att han sett en studiekompis till mig på bio. "Jaså, vem då?" undrade jag. Det visade sig att han hade sett Da Vinci-koden på DVD och tyckte att det fanns tydliga likheter mellan en viss Silas och mig. Föga smickrande. Men så är killen i kassan som sagt AIK-are...