De blå skoskyddens dag

Tisdagen den 21 november går till den Ledwonska historien som en riktig tråkig, trist dag. Den sammanfattas bäst med känslan som infann sig vid en given händelse imorse: Efter att ha gått upp, hämtat tidningen i regnet (vi har typ 80 meter till brevlådan), försökt få en trött och hängig son att äta frukost, kört samme trötte son till skolan, kört vidare till Bua med vindrutetorkarna på högsta hastigheten och parkerat bilen utanför tandläkarens mottagning, just där i det ögonblicket infann sig stunden som sammanfattar denna dag: Jag böjer mig ner, tar upp de blå skoskydden och försöker trassla på dem på mina skor (blå skoskydd görs konstigt nog endast i storlekar upp till 41 och jag har 46). Just där, just då insåg jag: Detta är en dag som jag helst skulle vilja snabbspola mig igenom. Och nu är jag här, snart är det dags att gå och lägga sig. Det har sannerligen inte varit en kul dag. Och till råga på allt: Senast jag hörde låg Frölunda under med 4 mål mot MODO...