Historiens vingslag del II

Så var det dags för nästa medeltida kyrka. Imorse samlades några präster i Torpa kyrka, också den cirka 800 år gammal. Det var vår prost Björn som hade bjudit in till en enkel morgonmässa. Vi samlades kl. 7.00, en tid som för oss präster känns ungefär som mitt i natten (präster har i vanliga fall en förmåga att glida in på kyrkoexpeditionen lagom till halvtio-kaffet...). Syftet med mässan var kort och gott att erbjuda en stund av bön och gemenskap före "ordinarie" arbetstid, en rastplats om man så vill. När jag satt där i bänken kunde jag inte låta bli att ta upp tanke-tråden från kvällen i Stråvalla kyrka. Tänk vilken arbetsmiljö jag har! Här sitter jag under dessa gamla valv och jobbar. Men låt oss bara inte tro att kyrkan är ett museum. Denna byggnad (och alla andra kyrkobyggnader för den delen) är ett högst levande rum där dagens människor kan finna tid och plats att möta sin skapare, fundera över livet (varför finns vi här?) och låta sin egen livsberättelse dras in i den Stora berättelsen. Det är allt bra tur att vi människor byggt särkilda hus dit vi kan gå och känna att "det här är ett annorlunda rum, här finns frid". Eller hur brukar du känna när du går in i en gammal kyrka?