Fotbollsångest

Ibland är det en plåga, ja, ett lidande, att vara fotbollsnörd. Som idag. Det var verkligen besk medicin i stora doser som serverades på menyn:
Sammandrag med Väröbacka GIF U8 i Rolfstorp. Årets sista spelhelg. Första matchen var inte så mycket att säga om, vi förlorade mot Tvååker/Galtabäck med 8-0. Dom var klart bättre och vann rättvist. Däremot var nästa match, mot Derome/Åskloster otroligt frustrerande. Vi spelade jättebra, alla kämpade på. Och på ett sätt räcker ju det, visst. Fotboll i 8-årsåldern ska vara en lek. Men jag tyckte så synd om laget. Vi har förlorat alla matcher utom två (en oavgjord och en vinst) och inte gjort så många mål. Skulle gissa att vår målskillnad är ungefär 5-67 under hela säsongen. Så visst unnar man killarna och tjejerna att få göra mål i årets sista match. Men icke. Vi var bättre än motståndarna. Elias brände två frilägen. Isak sköt stenhårt i stolpen och sedan missade han 3-4 klara målchanser. Isabella snubblade på bollen på mållinjen och lyckades med konststycket att inte få in den.Så såg det ut hela matchen. Istället gjorde dom andra 2 mål. Ridå. Då är fotboll inte en kul lek längre.
Nästa litania på fotbollstemat var IFKs match mot Elfsborg. Allt såg så bra ut. IFK ledde med 2-0 efter 23 minuter (Gustav Svensson gjorde första målet! Han som var sämst på plan mot BP fick sin revansch!). Men så hände det. Bengan i målet släpper in en skit-frispark. I vanliga fall tar han ett sånt skott i sömnen, men inte idag. En stund senare gör mittbacken Mattias Bjärsmyr årets brytning. Klockrent glider han in snett bakifrån och får perfekt träff på bollen och lurar Elfsborgsanfallaren på ett friläge. Hur snyggt som helst - mästarklass. Men vad gör domaren? Blåser straff. SÅ ORÄTTVIST! När man gör matchens prestation och "belönas" med ett felaktigt domslut som kostar laget segern - då är fotboll inte kul. När sedan nykomlingen Tobias Hysén blir omkullslagen genom en stenhård Elfsborgsarmbåge med näsblod som resultat (strax utanför straffområdet) och domaren inte ens dömer frispark, ja, då förstår ni nog att det känns blääääääää.
Men det hjälper inte att klaga - man får försöka hitta livets glädjeämnen på andra håll en sån här dag. För visst finns det glädjeämnen! Isak har övervunnit sin hundrädsla. Vi var hembjudna till goda vänner och de har skaffat en hund, till råga på allt en korsning mellan schäfer och dobberman. Hur skulle Isak reagera, han som knappt har klappat en tax? Men det gick hur bra som helst. Isak kelade och gosade och lekte och höll i linan när vi var på promenad. Hej då, hundrädslan!