Packat och klart - prästspecial

Det har gått några dagar sedan vi kom hem, men här kommer en liten redogörelse för prästresan i början av veckan. Vi, alltså präster och diakoner i Varbergs kontrakt (=Varbergs kommun), har varit iväg på ett dygns trevligheter. Första anhalt var i Klippan i norra Skåne. Där besökte vi en speciell kyrka, byggd 1966. Det är en sån där tegelkyrka som arkitektstuderande från hela Europa åker till för att kolla läget. Det var mörkt, det var mycket tegel och det var svårt att hitta in. Motiveringen från arkitekten löd: "Gud kan vara svår att finna, så i analogi med det gör vi kyrkans ingång lite hemlig". Typ. Vet inte riktigt om jag håller med, men man fick i alla fall känslan av att det var något mystiskt över kyrkobyggnaden. Bra eller dåligt? Det beror nog på tidigare religiösa erfarenheter och dagsform.
Nästa stopp var klostret i Norraby (tror jag i alla fall att det hette), bild 1. Där bor några bröder som tillhör karmeliterordern, uppkallat efter berget Karmel i Israel. Säga vad man vill om munkar men man kan inte anklaga dem för att vara likgiltiga, slöa och styrda av sina ytliga behov. Då alla hade ätit en gigantisk portion kålpudding på ett gästgiveri strax innan så var det mer än en präst/diakon som hade svårt att hålla koncentrationen på topp under det knappt två timmar långa föredraget. Munken gjorde så gott han kunde, men paltkoman spreds som en löpeld i kapellbänkarna.
Kvällen tillbringades i Helsingborg och på en färja som tog oss till vårt östra grannland. Räksmörgås, dansk öl och pratglada resenärer bidrog till en höjdarkväll med många skratt. Den som hört komministern i Sibbarp berätta dråpliga prästhistorier vet vad jag talar om. Därefter följde uppesittarkväll på rum 317 - med fler sanna historier (präster berättar BARA sanna historier, eller hur Per?).
Dagen efter var det dags att besöka en kyrka från medeltiden. Denna kyrka konmmer att spela en icke så liten roll i den Olssonska/Anderbergska familjehistorien inom en snar framtid. Det handlar om Dalby kyrka utanför Lund, bild 2. En otroligt inspirerande kyrkoherde berättade om kyrkans historia och dess nutida situation. Själv satt jag mest och tänkte på nästa sommars stora händelse: De två juristerna ska här inträda i det äkta ståndet. Sarah: Har du redan börjat spara till ännu längre hår? Ett tydligt tecken på att det vankas bröllop!