Framtid och nostalgi

Hemma igen efter några dagar i Uppsala. Det var en resa i både framtidens och nostalgins tecken. Det sista först: Det var en märklig känsla att återvända till den eviga ungdomens stad efter alla år. Många minnen väcktes till liv. Ett exempel: Under studentåren cyklade jag förbi hotell Linné säkert tusen gånger. Ofta tänkte jag: Undra vilka människor som tar in där? Tänk att ha ett sånt liv att man sover på innerstadshotell i Uppsala. Och så cyklade jag vidare. Tio år senare kommer jag själv med min nya resväska på hjul och kliver in genom hotelldörrarna - en märklig känsla.
Men det var också en smak av framtid. Jag fick träffa alla mina blivande kollegor från de andra stiften samt många andra människor som arbetar på kyrkans stift, kyrkokansliet (nationell nivå) och utbildningar. Föredrag, goda luncher, mässa med ärkebiskopen och mycket mer stod på programmet. Av allt jag fick vara med om dessa dagar vill jag berätta en speciell händelse: Vi kan sätta rubriken "Från glädjerus till besvikelse":
Förutsättning 1: Jag älskar fotboll.
Förutsättning 2: Det är lite speciellt med biskopar.
Såhär gick det: På onsdagskvällen skulle Sverige spela den avgörande EM-kvalmatchen mot Lettland på Råsunda. En av biskoparna (de var på samma konferens som jag) hade ordnat med biljetter till matchen. När vi var färdiga med konferensen på onsdagskvällen skulle 8 av biskoparna åka till fotbollen, men en av dem hade lämnat återbud. Carl-Axel (biskopen i Göteborg) undrade vad jag ville hänga på och så att säga vara stand-in för Karlstads biskop Esbjörn. Vad svarar man på en sån fråga? Snacka om ett erbjudande man inte kan tacka nej till. Taxin var på ingång, det var bara att ta på sig jackan och hänga på gänget med lila skjortor. Men. I duggregnet på Dragarbrunnsgatan hände det. Taxin kom - och den hade bara sju platser. Sorry, Gunnar, du får stanna i Uppsala, vi hinner inte ordna fram något annat alternatvi. Och nej, jag har inte biljetterna här, de ligger på arenan i Solna, så du hade varit tvungen att komma i vårt gäng för att komma in, det är ingen idé att du tar dig till arenan själv.
Hm.
Så gick det med den upplevelsen.
Dock, skulle någon av er (mot all förmodan) tycka lite synd om mig, så kan jag berätta att kvällen, för att vara misslyckad, blev riktigt trevlig ändå. Istället för att åka med biskoparna på fotboll så fick jag delta i konferensens kvällsprogram: Ost- och vinprovning i Ärkebiskopsgårdens stall (en fantastiskt vacker lokal i anslutning till domkyrkan). Sauternesviner och fyra franska ostar, dessutom väldigt trevligt sällskap. Så det så.