Trysil 2009

Så var sportlovet över. Och det kan sammanfattas mycket enkelt: Succé!
Vi har haft det hur bra som helst. Man anade det redan i bilen (vi åkte förra lördagen). För första gången klarade vi hela melodikrysset. Helena hade med lördagens HN så vi hade krysset i bilen. Med en sån start kunde det ju inte gå snett.
Resan tog en stund, men tack vare Isaks jultidningspremie - en DVD-spelare för bilen - blev de 57 milen en lugn och trevlig dag. De sista två timmarna gick i 40km/tim på grund av att snön vräkte ned, men det kändes som ett gott tecken. Snö är ju en förutsättning för att kunna åka skidor.
Stugan kändes nästan som hemma (!) det vill säga mycket trä och timrad fasad. Att den låg "mitt i backen" var dock en sanning med modifikation. Man fick staka cirka en kvart innan man var framme. Tur att vi hade bilen med...
Vi delade stugan med Buafamiljen Rönnelius och det innebar inga ledsamheter, tvärtom: Mycket skratt, pepparkaksdryck och roliga frågelekar. Hela veckan har de lagat frukost (de var uppe med minste sonen kl. 7...). Hur ska vi klara oss här hemma nu? Undra om de kommer i morgon och kokar gröt och ägg?
Vädret? Hm, vi kan väl säga att det var....myggfritt. Mellan 10-15 minus är ju ganska kallt, men det är en annan kyla än på västkusten. Och som sken solen! Vi har fått fräknar hela gänget. Och så var det hur mycket snö som helst. Bilden på stugan är inte fixad i Photoshop. Vi snackar långt över en meter. Vet inte om jag någonsin sett så mycket snö.
Skidmässigt var detta resan då det var dags att skörda frukterna av tidigare års investeringar. Isak klarade sig helt på egen hand, milt uttryckt. Han och jag höll mest till i det svarta området och jag kände mig inte orolig en enda gång (förutom när en stor dansk utan styrförmåga rammade in i sonen. Dansken så inte ens förlåt). Tänk alla tidigare år när man släpat Isaks skidor, lämnat honom vid skidskolan, kört pizza-slice nedför barnbackar och kommit med uppmuntrande tillrop i stil med "Oh, nej, det är inte alls kallt!" eller "Seså, lite snö innanför tröjan är bara kul". Men nu är den tiden förbi. Snart sticker han väl iväg själv till Verbier eller Kitzbühel...
Trysil var en trevlig upplevelse. Väldigt fina backar, stort liftsystem och väl utbyggt. Inga köer så långt ögat nådde. Enda problemet: Den norska prisbilden. 346 norska spänn för två dagens, en barnhamburgare och en fanta är inte roligt. Tur att vi hade mat (och dryck) med oss för nästan hela veckan. Skidhyra och liftkort fixar vi senare, när Visa Gold-räkningen kommer. Men det kostar som en maffig platt-TV, believe me.
Nu är vi hemma igen. Bilen är smutsig, tvättkorgen är full och lårmusklerna lite större än när vi åkte. Och det var ju ungefär som planerat. Gött!