IFK Göteborg - Djurgården IF 6-0

Igår ringde mobilen. Det var en kyrkoherde i Göteborg.
- Gunnar, jag har en matchbiljett över till premiären. Ska du med?
- Nä, släktmiddag. Sorry. Men tack för omtanken.
Jag tycker fortfarande att jag valde rätt - det är en stor glädje att få finnas i ett så trevligt och härligt släktsammanhang - men dom som var på plats på Gamla Ullevi hade nog inte heller så tråkigt.
Innan matchen hade vi pratat på jobbet om vem som vi önskade skulle bli första målskytt på nya arenan.
- Det hade varit kul om Sella gjorde första målet, sa en kollega. Han förtjänar det. Efter skattehärvor och en miljon sumpade målchanser (han leder överlägset den statistiken...).
Vem gjorde första målet? Sella.
Vilka andra hade man hoppats på som målskyttar?
Söder - han behöver det för självförtroendet. Hysén - för han är så himla blåvit. Wernbloom - för han personifierar kämparglöden i laget. Och så en mittback. Alltid kul när en sån gör mål.
Hur gick det?
Söder satte 2:an, Hysén 3:an och 4:an, Ragge dunkade in 5:an från egen planhalva (!) och Wernbloom avslutade iskallt i krysset.
Kan inte bli bättre. Jag säger det en gång till: Kan inte bli bättre.
Nästa hemmamatch är derbyt mot ÖIS. Och till den matchen har jag faktiskt en biljett...