IFK Göteborg - Örgryte IS 3-0

Ibland är livet hårt...om man är öisare. Men för oss blåvita skiner solen fast det är natt. Jag säger som klacken:
- Ett lag i Götet - det finns bara ett lag i Götet.
Idag var det äntligen dags för mig att uppleva mitt kära IFK på den nya arenan Gamla Ullevi. Oj, oj oj. Det var fest, det var stämning, det var tur med stolpar och domslut. Och det blev seger.
Första målet - en språngnick av Hysén. Vet ni hur svårt det är att träffa en boll med skallen när man ligger som ett minustecken i luften? Hysén kunde det ikväll. Om någon minns Dahlins nickmål (var det mot Nigeria?) från VM-94. Ungefär så.
Andra målet - förra årets störste målsumpare Sella bryter in från sin högerkant. Lurar upp en öisare på läktaren för att köpa korv och så hänger han in den vid bortre stolpen. Ett riktigt klassmål!
Tredje målet - HIF fick en felaktigt dömd straff mot oss i första omgången. Idag blev vi kompenserade. Nyinbytte Söder dribblade och snubblade i straffområdet. Vissel i pipan och så låg bollen där på 11-meterspunkten. Mittbacken Ragge dyngade in lädret till vänster. Snyggt!
Arenan?
Den var grym. Man sitter så nära så man kan se om spelarna har rakat sig på morgonen eller inte. Klacken sjöng hela tiden och efteråt kändes det som om jag varit på rockkonsert i öronen. En otroligt hög ljudnivå.
Roligast?
När den lilla barnsektionen ropade:
-Hejjaklacken är ni klara?
Och hela klacken fullkomligt vrålar:
- Jajamensan fattas bara!
Och barnsektionen svarar (som man i och för sig bör enligt fotbollsliturgins ordning):
- Buuu.
Hela arenan började garva!