En tränarkarriär går i graven

Det är med ett visst vemod jag skriver detta. Efter 6 år som tränare för pojkar födda 98 och 99 i Värö är det dags för mig att ställa tränardojjorna på hyllan. I morgon är sista träningen - sedan är det slut. Det är klart, skulle det komma ett fett tränarerbjudande från en oljeschejk eller skulle firma Olsson-Rehn plötsligt begära min assistans så skulle jag överväga att ställa upp. Men det kommer inte att hända. Så nu är det slut med bollpumpningarna, vattenflaskbärandet, utdelandet av röda västar, uppställandet av gula koner, flyttande av 7-mannamål (dom är tunga!), tillsägningar på temat "lyssna på tränaren nu - det är eran träningstid som går", peppandet av trötta småkillar som egentligen inte orkar springa mer, grubblandet över laguttagningar, ändlösa diskussioner med fokus på frågor som "varför byter ni inte in min son lite oftare i slutet av matcherna?", väljandet av 2-2-2, 2-3-1 eller 2-2-1-1 och sopandet av omklädningsrum där gräs, tejp och kvarglömda Dubbeldusch ligger och skräpar.
Nu får andra, mer kunniga, krafter ta över. Jag hoppas innerligt att det blir en bra fortsättning för pôjkarna och att även nästa säsong blir en spännande och rolig tillställning. I dagsläget är det oklart vilka lag som kommer att finnas. Att 98:orna ska spela 11-manna tillsammans med Bua IFs 98:or under namnet Värö United står klart. Men vad händer med 99:orna? Och 00:orna?
Själv tänker jag bli fotbollspappa och inrikta mig på att stötta den rödhårige nr 7. För han är himla bra tycker jag.