En gammal Jesus med glasögon

Vid middagsbordet frågade jag Isak vad han tyckte om gudstjänsten i Värö kyrka idag. Han svarade: Det var bra. Han som gick sist i det långa ledet såg verkligen ut som en gammal Jesus med glasögon.
Så sant, så sant. Den gamle Jesus med glasögonen var biskop Carl-Axel Aurelius. Idag har vi nämligen haft en mycket speciell gudstjänst här i Värö. Hela Varbergs kontrakt (7 pastorat) hade gemensam gudstjänst här hos oss. Det var cirka 700 personer i kyrkan, varav 30 präster och 20 diakoner. Ni kan tänka er hur den processionen såg ut! Vi drack X antal liter kaffe efteråt, åt 400 matmuffins och 150 bredda frallor. Kören bestod av 240 körsångare samt musiker. Biskopen predikade över dagens evangelietext: Den fattiga änkan som skänker sina sista slantar. En av poängerna i predikan var: Det är inte Gud som behöver våra goda gärningar. Det är våra medmänniskor som behöver dem. Det är inte svårt att hålla med om det.
Idag är jag både glad och stolt över att vara präst i en kyrka som är episkopal. Episkopal betyder att alla församlingar hänger ihop under en biskop, att man inte är sig själv nog. Det är inte vi i Värö som har patent på hela sanningen, utan vi ingår i ett större, globalt kyrkligt sammanhang.
Det är många människor som kommer att minnas denna söndag länge. För egen del handlar det om påminnelsen, som vi hör vid varje nattvardsfirande: Så är vi, fastän många, en enda kropp. Ty alla får vi del av ett och samma bröd.