Det gröna landet

I söndags var jag på kyrkoherdemottagning i Torsås. Jag åt frukost i Värö och gick och la mig på kvällen i Värö så ni förstår att det blev mycket bilkörning den dagen, knappt 70 mil. Att åka från Värö till Torsås (några mil söder om Kalmar) är en resa genom ett grönt land. Så mycket skog! För mig innebar resan till Torsås också en upptäckt. Jag förstod först nu hur mycket Gudrun och Per ställde till med. Visst, det mesta är upprensat nu, och sågen på Värö bruk har gått varm dygnet runt, men alla dessa kalhyggen! Det är helt otroligt. Fotbollsplan efter fotbollsplan med gråa, snåriga hyggen. Undrar om det finns någon människa som tycker att ett kalhygge är vackert?
När man gör en sån här resa upptäcker man också hur glest befolkat Sverige är. Flera gånger tittade jag lite oroligt på mobilen för att se om det det var någon täckning.
Väl framme i Torsås fick jag vara med om en högtidlig kyrkoherdemottagning under ledning av biskop Sven Tidevall. Men innan själva gudstjänsten hann jag träffa Rune i prästgården. Han satt där tillsammans med några vänner och åt lite rester: Rådjurssadel. Rune, din gamle gormet, du håller stilen! Numera bor Rune på "bara" 350 kvadrat, men å andra sidan är huset från 1700-talet. Man kan inte få allt här i livet...dom byggde inga prästgårdar på över 400 kvadrat (Runes förra prästgård var så stor) på den tiden.