Kärlekens väg

Rubriken i evangelieboken för denna dag är "Kärlekens väg". Vi firar Fastlagssöndagen. Den som vill vara kyrkligt politisk korrekt tänker i sitt stilla sinne: "Man skulle kunna tro att fastan börjar idag, men nix, den börjar ju på onsdag, askonsdag".
I vilket fall som helst så har vi fastans lila tid framför oss. Fasta. Dags att minska på kalorierna? Tid för "no more grädde"? Hm, visst, inget fel i det, men poängen med fastan är såvitt jag förstått att frivilligt avstå något för att:
1) Påminna sig om att allt i livet egentligen är en gåva - från Gud. Maten jag äter, vinet jag dricker, boken jag läser, TV-programmet jag ser på, pengarna i min plånbok osv. Om jag väljer att avstå något av detta under en tid så motverkar det hemmablindheten i det egna livet. Allt är inte självklart.
2) Min frivilliga fasta är en solidaritetshandling med dem som inte har allt det som jag har. Exempel: Under fastan väljer jag att istället för att köpa X, skänka motsvarande summa pengar till välgörenhetsorganisationen Y.
3) Genom att inte göra något som jag brukar göra blir det tid över. I kristen tradition är tanken att denna tid används till att umgås med Gud på ett särskilt sätt: Läsa lite mer än vanligt i Bibeln. Be lite oftare. Göra en insats för en medmänniska. Eller något annat på samma tema.
4) Fastans poäng förloras så fort fastan sker under någon form av tvång, alternativt dåligt samvete. "Jag borde egentligen..." är ingen bra ingång i fastan. Då är det lika bra att stå över.
Om jag kommer äta semlor även efter tisdag? Mitt tips: Högst troligt.