Hammarby IF - IFK Göteborg 3-1

Surt, sa räven. Bilden visar IFKs målvakt Bengt Andersson och skytteligaledaren Marcus Berg (för dagen i det röda bortastället). Bajen borta är alltid en svår match, men igår var jag riktigt orolig. 1-0 i nionde minuten, 2-0 på en frispark som Bengan borde tagit i 22 minuten och så 3-0 (också den inte omöjlig för Bengt i målet att ta) strax före halvlek. Blåvitt fick inte ens låna bollen. Usch, tänkte jag, det kan bli tvåsiffrigt för stockholmarna idag. Blåvitts centrallinje (mittförsvar, mittfält, anfall) såg grymt tunt ut på grund av skadade och avstängda spelare. Enda utroptecknet var Jakob Johansson, en 17-åring som gjorde sin debut i Allsvenskan för IFK. Kul med unga spelare som visar att de slåss om en plats i startelvan.
Andra halvlek då? Jo, det blev lite bättre. "Ölme" hängde in en frispark från typ halva plan så mål blev det. Och man lyckade hålla tätt bakåt. Jag kan tänka mig att tränare Rehn sa ungefär såhär till spelarna vid eftersnacket: "Okaj grabbar, vi förlorade matchen. Men vi måste ta med oss det positivta. Andra halvlek vann vi faktiskt med 1-0. Nu åker vi hem och laddar för att göra mos av danskarna i Malmö iff iff!".
Och så måste jag få ur mig lite bitterhet: Varför är alla journalister så stockholmsfixerade? Varför säger Lasse Grankvist på Radiosporten innan matchen börjar: "IFK ligger före matchen på 4:e plats. Hammarby ligger på 8:onde. Om Hammarby vinner går man förbi IFK i tabellen!". Inte ett ord om vad som händer om blåvitt vinner matchen...sånt stör mig!