Släng-ångest

Denna vecka har prästgården (i alla fall övervången) sett ut som ett bombnedslag. Vi (vi=Helena) har röjt ur våra förråd och gått igenom gamla saker. När vi flyttade in i prästgården för 7 år sen bestämde vi oss för att inte använda alla förråd på övervåningen för då skulle vi drunkna i sparade prylar...men ni kan ju tänka er hur det har gått. Så det första projektet denna sommar har varit att gå igenom samlingarna och sortera: Behåll-högen, lämna-till-röda-korset-högen, slänga-på-soptippen-högen. Oj, oj, oj. Att man kan ha så mycket saker utan att veta om det. Men har man över 70kvm förråd så samlar man på sig en hel del utan att behöva anstränga sig. Helenas burksamling, mina gamla cykelväskor, Isaks kapsyler, "Ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden" och mycket annat. Det mesta har gått bra att sortera och slänga, jag tycker inte det är så svårt att skiljas från grejjerna - utom en sak: Böcker. Jag antar att det sitter i generna när ens pappa var översättare och ens mamma är bibliotekarie. Jag har så förtvivlat svårt att slänga gamla böcker. AHHHHHH! En gammal Mankell-pocket, ångestframkallande kurslitteratur (utan bilder i förstås), Gösta Wredes bok om folkkyrkotanken - dessa och många fler kommer jag aldrig att läsa igen. Men att slänga eller skänka dem till Röda korsets second hand? Finns inte på kartan. Böcker är ju de enda som förblir ens vänner även om de vänder en ryggen (som biskopen brukar säga).