Julmarknad

Vi befinner oss i en traditionstät tid på året - 1:a advent! En av de lokala sedvänjorna är julmarknaden på Torna gård. Det är ett härligt ställe - en kringbyggd gammal gård centralt belägen (!) där det en gång om året kryllar av folk. Man kan köpa glögg och pepparkakor, sill från Bua, alster från de bygdens hantverkare, lotter från Sjöräddningen, bullar och kakor som sjätteklassarna (eller en nära släkting till dem...) har bakat, lämna sin önskelista till den riktige tomten och så vidare.
Då vi fyllt denna dag med mycket annat blev det bara ett kort besök (enligt principen "hit-and-run"). Sillen och Annas grahamsbullar är ju bara ett måste!
Till skillnad från tidigare julmarknader var vädrets makter på Väröfolkets sida. Sol och vindstilla. Annars brukar det vara regn och hårda vindar. Om två år är det dags för Isaks föräldrar att vara parkeringsvakter. Kan tänka mig vilket väder det blir då...

Älg

Som några av er vet har jag via jobbet blivit ägare till 10 kilo älgkött. Det var såhär: På kyrkans mark bedrivs varje år älgjakt. Om/när en älg går hädan på "våra" marker blir det älgkött av det hela. Och detta kött ska sedan på något sätt hamna hos en konsument. Vi har löst det genom att anordna ett lotteri på jobbet. De som vinner får köpa en låda med 10 kg älg till ett pris av 40 kr/kilot. Och i år var det min tur att vinna! I lådan fanns två stora stekar, en stor påse älgfärs och så godbiten: En bit av filén. Mums.
I kväll var det dags för första smakprovet: Älgburgare med klyftpotatis och go sås. Det smakade....över förväntan! Extra kul var att sonen sa:
- Detta var mycket, mycket godare än Falukorven vi åt igår.

Helt slut

Nu är helgen snart slut - och det är jag med. Minst. Till och med helt slut.
Jag vaknade i morse på Åh (vid Ljungskile). Efter en snabb frukost var det dags att åka söderut - till Falkenberg. Det regnade järnet alla 18 milen. Väl framme fick jag vara med om en visitationshögmässa som var fin, högtidlig och...som tog nästan två timmar. Sen kunde jag åka hem och njuter nu av en halv dags ledighet innan det är dags för en ny vecka.

Gissa kyrkan

Att det var en dimmig dag ser alla - men vilken kyrka döljer sig bakom trädet? Fotot togs i måndags när jag promenerade förbi denna medeltida byggnad på väg till...nej, då blir det för lätt.
Medan du funderar över vilken kyrka det är kan jag berätta att jag är inne i en period av mycket resande. Helsjön, Uppsala, en annan stad där det bor studenter (höll på att försäga mig...) och i morgon är det dags att åka till superettanlaget Falkenbergs FFs hemmaplan. Jag ska delta i prostens visitation av Falkenbergs församling. Under två dagar + en avslutande högmässa på söndag ska vi träffa anställda, förtroendevalda och övrigt kyrkfolk och tillsammans med dem se hur landet ligger i församlingen. Min uppgift blir att agera som sidekick till prosten och skriva protokoll.
Efter visitationen ska jag åka till Åh över helgen på kurs (för att återvända till F-berg på söndag...) med ett gäng studenter, inklusive en diakonkandidat som jag känner rätt väl. Vi ska ha en så kallad Parallell kursverksamhet på temat "Störst i himmelriket?! - om barnens plats i församlingen". För att täcka upp för den frånvarande stiftsadjunkten och diakonkandidaten kommer sonens farmor hit över helgen - tack!
Uppdatering: Jo, ni har rätt. Det är Lunds domkyrka.

Uppsala - en lägesrapport

Så var konferensen om minoritetsspråk i Svenska kyrkan slut. Två fullmatade dagar (även bokstavligt!) med föreläsningar och samtal kring de i svensk lag fastslagna minoritetsspråken. En fråga: Vet du vilka dessa språk är? Lägg en kommentar!
Nu har jag gått på långpromenad - vilket kan behövas efter 48 timmar på en konferensstol. Bland annat gick jag förbi Djäknegatan 61, där vi bodde i några år. Det mesta var sig likt, utom att alla som bor där nu verkar så unga. Märkligt.
I kväll blir det restaurangbesök med några stiftsadjunktskollegor och imorgon träffas vi allihop (en från varje stift) för att prata präststudenter, utbildning, antagning och lite annat smått och gott.

På resande fot

Så var det dags att vara på resande fot igen. Dagen inleddes med ett besök på Helsjöns folkhögskola. Där träffade jag de som går Svenska kyrkans grundkurs. Mitt pass handlade om prästyrket och prästutbildningen. Hur blir man präst? Vad gör en präst egentligen? Varför behöver kyrkan präster?
Sedan åkte jag i det snöblandade regnet upp till Göteborg för att sätta mig på tåget till Uppsala. Nu är jag här och drabbas (som alltid) av en stor portion nostalgi. Domkyrkan, Fyrisån, kollektivet på Sturegatan, alla cyklar och nationer med mera, med mera. Denna gång ska jag stanna i Uppsala flera dagar. Först är det en konferens för landets stiftsmedarbetare som sysslar med rekrytering. Sedan avslutas Uppsalavistelsen med en heldag tillsammans med mina prästkollegor från de andra stiften. Det är ett härligt gäng och jag ser fram emot många goa samtal och möten dessa dagar. Och en och annan promenad i kvarter som väcker studentminnen till liv.

Helg med kalastema

Denna helg har verkligen gått i kalasandets tecken. Lördagen fick åt till att först förbereda och sedan avnjuta en god middag med ett gäng vänner. Satt framför cupfinalen och skalade 30 steklökar...frågan är varför jag hade tårar i ögonen.
Men när väl gästerna var här blev det skön stämning och go mat. Köttgryta från Bourgogne med tre olika viner till. Mums.
Idag fortsate firandet. Kaffe med tårta tillsammans med släkten. Det var extra roligt att gammelmorfar och gammelmormor kom!

Grattis AIK!

Idag blev AIK svenska cupmästare. Ett stort grattis! Hoppas att ni är nöjda med både er egen insats och domarens. Skönt att tvåla dit rivalen från lillepluttstaden Göteborg två gånger samma vecka, kan jag tänka mig.
Om man ser på (fotbolls-)livet ur ett gulsvart perspektiv tänker man nog inte på:
Situation 1: AIK-back stoppar boll med handen i eget straffområde för att förhindra att årets skyttekung Hysén kommer fri med målis. Domaren bryr sig inte (vågar inte bry sig?).
Situation 2: Blåvitt slår en genialisk pass mellan två AIK-backar i gnagets straffområde. En av backarna sätter in en hockeytackling på Sella så att han inte kan nå passen. Domaren bryr sig inte (vågar inte bry sig?).
Situation 3: Sebastian Eriksson (blåvit vänsterback) blir slagen i ansiktet av en AIK:are i eget straffområde. Han faller ihop och tar sig mot huvudet och vrider sig i smärtor (vid detta laget leder AIK med ett-noll och IFK vill anfalla). AIK vinner den efterföljande kampen på mittfältet och ställer om till kontring. Sebban ligger kvar med huvudsmärtor i eget straffområde och upphäver därmed offside:en när en AIK:are kontrar. Både domare och AIK:are vet att huvudskada ska leda till antingen att domaren blåser av eller att den som just har bollen slår ut den till inkast. Men Gnaget är trogna sina ideal och fortsätter spela. Så gött det måste ha känts när Flavio gör två - noll samtidigt som en blåvit back ligger med huvudskada i straffområdet (och tack vare det ser till att det inte är offside). Hoppas att ni njuter ordentligt av detta och känner stolthet och genuin glädje. Grattis AIK!
Ser man på (fotbolls-)livet ur ett blåvitt perspektiv ligger det dock nära till hands att man känner sig lurad på två straffar och tycker att domare och motståndare borde agerat annorlunda vid Sebastians huvudskada. Men sånt är (fotbolls-)livet. Nu skiter vi i fotbollen och ser fram emot en härlig kväll i goda vänners lag med mat, vin och födelsedagsfirande...

Jul?

Ni har säkert sett det, ni också. Julskyltningen. Igår gick jag genom Nordstan och tog bilden ovan.
Jag har inte ens hunnit fylla år och redan är det "ho, ho" och "Stilla natt.." som gäller i affärerna. Undra om det finns någon människa i hela Sverige som tycker att detta är bra. Vem vill vara trött på julen lagom till 1:a advent? Eller äta första semlan lagom till lucia? Vad sägs om påskhare på trettondagen och "Små grodorna" på långfredag?
Nej, våga vägra jul under detta kyrkoår (som slutar i och med domssöndagen).

Ny chef

Jag har tidigare berättat här på bloggen att stiftet genomgår en omorganisation. Vi ska bli mer fokuserade på vissa områden, samtidigt som vi ska dra ner på andra. För min del, som stiftsadjunkt för prästrekrytering, blir förändringarna inte så stora utöver att jag kommer att hamna på en ny enhet. Mitt i allt detta sker också en annan förändring. Stiftskansliet har fått en ny chef. Nu kanske några tror att det är biskopen som är chefen. Hm. Jo, på ett sätt är han det. Men det finns också en stiftsdirektor som är högste tjänsteman, en slags VD. Hittills har det varit Anders Bexell. Vid årsskiftet kommer han att övergå till andra uppgifter och därför har man rekryterat en efterträdare till honom. Denne efterträdare heter Ingvar Humlén och har tidigare varit kyrkoherde i Uddevalla församling och ledamot av Domkapitlet. Fram till nyår kommer han att gå bredvid den avgående chefen Anders.
Så för tillfället har vi alltså två stiftsdirektorer. Ingvar (den nye) började denna vecka och det ska bli väldigt spännande att se hur det blir med en ny chef.
Alla ni som har ett arbete vet att ett byte på chefsposten påverkar organisationen. Så det är med nyfikenhet och förväntan jag ser fram emot de nya tiderna. Ny organisation och ny chef. Vi får se vart det hela tar vägen...

Värsta tänkbara slut...

IFK Göteborg - AIK: 1-2
Värre än såhär kan det inte bli.
Bild 1: Kommentar, se nedan.
Bild 2: En bra sammanfattning av matchen - en dubbelglidtackling. Hårt men juste.
Bild 3: AIKs anhängare visar hur de vill "stödja" sitt lag. Moget, någon?

Efter 29 och en halv match ledde Blåvitt Allsvenskan och var på väg att bli svenska mästare. TOs mål i första halvlek var både rättvist och logiskt. Men sen hände det som inte fick hända. I 2009 års allra, allra sista halvlek tappade IFK initiativet och vi fick uppleva hur AIK gjorde både ett och två mål. Därmed hamnade guldet i Solna.
Inte nog med att Blåvitt missade guldet. Det hamnade på sämsta tänkbara ställe. I mina ögon är AIK djupt osympatiska. Inget lags supportrar (se bilden) är inblandade i så många "incidenter" som gnagets anhängare (utom möjligtvis Hammarby...). Och när man tillåter en av sina spelare att ha på sig en "Hata Göteborg!"-tröja under matchstället (i förra matchen mot Örebro) som visades upp offentligt efter att han gjort mål så säger det en hel del om klubbens värderingar. Och just den klubben får fira SM-guld på Gamla Ullevi i kväll.
Vad mer finns att säga om kvällens match? Tja, skönt att det inte var en domartabbe som avgjorde. Domaren skötte sig alldeles utmärkt med tanke på förutsättningarna. Laguttagningen var given och bytena under match kom också vid rätt tillfällen. I kategorin "fotbollsångest" finns nu en ny situation. Några av er minns säkert Anders Svenssons snurrfint och efterföljande skott i stolpen i förlängningen mot Senegal VM 2002. Något liknande hände i kväll. Sella bröt in från kanten, fintade, och slog ett skott/inlägg som seglade förbi målvakten och tog i ribbkryssets insida (bild 1). Om inte om hade varit...
När jag om ett tag ser tillbaka på säsongen 2009 kommer jag nog att kunna känna en viss stolthet och glädje. Vi fick en ny, kanonfin arena, flera unga spelare slog igenom, trots alla skador och spelarförsäljningar kom vi 2:a osv. Men så kan jag inte tänka idag. Idag måste jag få vältra mig i bitterhet. IFK Göteborg - AIK 1-2. Värre kan det som sagt inte bli.
Eller förresten, man hade kunnat vara ÖIS:are. Då hade man fått följa Superettan nästa år....