Från prästgård till stuga

Jaha, då verkar det vara klart! Säljaren och vi är överens om ett pris. Framtiden ligger i Nordvära. Efter alla år i en generös prästgård väntar nu en tillvaro i en bostad som påminner om en fjällstuga.
Tydligen hade mäklaren redan räknat hem affären, för när jag kollade på hemnet.se fem minuter efter vårt samtal var huset redan borta.
Några saker återstår: En första kontraktsskrivning, besiktning, eventuell förhandling om definitivt pris utifrån resultatet av besiktningen och så ska vi naturligtvis enas om en tillträdelsedag. Enligt förhandssnacket kommer det att bli nån gång i mars-april. Nån som vill bära flyttkartonger över påsken?
Fredag kväll, lönehelg och insikten om att vi just tackat ja till ett husköp. Som om inte det vore anledning nog att fira så är det dessutom 16 år sedan idag som Helena och jag blev ett par. Ska nog lägga något gott som säger "POFF" när man öppnar det på kylning...

I väntans tider

Vi har blivit lovade ett svar på vårt bud på fredag. Hoppas att det inte slutar med lika många bud som i Bibeln...
Som pausunderhållning kan jag bjuda på ett skämt Isaks kompis berättade idag när vi körde hem från friidrottsträningen i Frillesås:
- Vet du vad man bäddar med i en vattensäng?
- Badlakan, såklart!

Bud

Som präst kan jag en hel del om det här med bud. Konfirmanderna ska undervisas om dem, i predikningar dyker de upp ibland och när man läser i sin bibel stöter man på olika bud lite då och då. Men idag har jag fått uppleva en helt ny sak när det gäller det här med bud, en sak som jag inte vet så mycket om, men som ändå känns väldigt viktig: Vi har lagt ett bud på ett hus. Läskigt! Nu ligger bollen hos säljaren...ooaawwwhhh!

Söndag kväll

Så var veckan slut. Det har varit en hel del att stå i. Kontoret i måndags, sedan Uppsala tisdag till fredag. Helgen har innehållit heldag med konfirmander igår och så till sist tre gudstjänster idag. Men imorgon hägrar en ledig dag, gööött.
Dagens gudstjänster var härliga, trots (eller på grund av?) det allvarliga temat. I Värö medverkade årets konfirmander för första gången, de gjorde teckenspråk till ps 21 "Måne och sol". Det har blivit något av en tradition. Det är mäktigt att se 30 fjortisar i koret göra rörelser till en psalm. Misstänker att de tyckte det var lite pinsamt, men det var det värt.
På kvällen firade vi mässa i Bua kyrka. Gospelkören medverkade - de blir bara bättre och bättre. Måste bero på den proffsiga körledaren. Duktig, och riktigt snygg tycker jag (för att undvika eventuella missförstånd: Körledaren heter Helena och bor i Värö prästgård...)
Andra viktiga nyheter? Tja, viktiga, fast på ett helt annat sätt: Sveriges VM-kvalgrupp har lottats: Portugal, Ungern, Danmark, Albanien (eller var det Armenien?) och Malta. Bara ettan är garanterad en plats i VM. Hm. Känns ganska tufft. Om jag minns rätt gick Portugal till semi i förra VM, så dom kan nog lira boll rätt bra. Dags att plocka in Marcus Berg i landslaget?
Det ryktas att det finns ingifta släktingar som gärna vill uppleva mig i "gudstjänstaction". Då får man skynda sig, för snart är det slut med det här i Värö. Men å andra sidan. Jag har firat gudstjänst här i 7,5 år, så tillfällen har inte saknats...men bättre sent än aldrig! Hjärtligt välkomna hit. Gudstjänstinfo finns på www.svenskakyrkan.se/varo (man kan också klicka på länken till höger).
Och till sist: Imorgon ska jag ta med en snickare till huset som vi är intresserade av. Spännande! Undra hur det ska gå?

Framtid och nostalgi

Hemma igen efter några dagar i Uppsala. Det var en resa i både framtidens och nostalgins tecken. Det sista först: Det var en märklig känsla att återvända till den eviga ungdomens stad efter alla år. Många minnen väcktes till liv. Ett exempel: Under studentåren cyklade jag förbi hotell Linné säkert tusen gånger. Ofta tänkte jag: Undra vilka människor som tar in där? Tänk att ha ett sånt liv att man sover på innerstadshotell i Uppsala. Och så cyklade jag vidare. Tio år senare kommer jag själv med min nya resväska på hjul och kliver in genom hotelldörrarna - en märklig känsla.
Men det var också en smak av framtid. Jag fick träffa alla mina blivande kollegor från de andra stiften samt många andra människor som arbetar på kyrkans stift, kyrkokansliet (nationell nivå) och utbildningar. Föredrag, goda luncher, mässa med ärkebiskopen och mycket mer stod på programmet. Av allt jag fick vara med om dessa dagar vill jag berätta en speciell händelse: Vi kan sätta rubriken "Från glädjerus till besvikelse":
Förutsättning 1: Jag älskar fotboll.
Förutsättning 2: Det är lite speciellt med biskopar.
Såhär gick det: På onsdagskvällen skulle Sverige spela den avgörande EM-kvalmatchen mot Lettland på Råsunda. En av biskoparna (de var på samma konferens som jag) hade ordnat med biljetter till matchen. När vi var färdiga med konferensen på onsdagskvällen skulle 8 av biskoparna åka till fotbollen, men en av dem hade lämnat återbud. Carl-Axel (biskopen i Göteborg) undrade vad jag ville hänga på och så att säga vara stand-in för Karlstads biskop Esbjörn. Vad svarar man på en sån fråga? Snacka om ett erbjudande man inte kan tacka nej till. Taxin var på ingång, det var bara att ta på sig jackan och hänga på gänget med lila skjortor. Men. I duggregnet på Dragarbrunnsgatan hände det. Taxin kom - och den hade bara sju platser. Sorry, Gunnar, du får stanna i Uppsala, vi hinner inte ordna fram något annat alternatvi. Och nej, jag har inte biljetterna här, de ligger på arenan i Solna, så du hade varit tvungen att komma i vårt gäng för att komma in, det är ingen idé att du tar dig till arenan själv.
Hm.
Så gick det med den upplevelsen.
Dock, skulle någon av er (mot all förmodan) tycka lite synd om mig, så kan jag berätta att kvällen, för att vara misslyckad, blev riktigt trevlig ändå. Istället för att åka med biskoparna på fotboll så fick jag delta i konferensens kvällsprogram: Ost- och vinprovning i Ärkebiskopsgårdens stall (en fantastiskt vacker lokal i anslutning till domkyrkan). Sauternesviner och fyra franska ostar, dessutom väldigt trevligt sällskap. Så det så.

Uppsala

Så var det dags att åter prova på det nya jobbet - denna gång vankas en konferens i Uppsala. Tisdag till fredag ska jag och många andra forma framtidens prästantagning. Syftet är att stiften ska bli mer lika varandra i processen från intresseanmälan till vigning. Vi får väl se hur det går...
Här hemma är det uppbrottsstämning. Husvisningen igår blev en positiv upplevelse. Det finns en lång lista med fördelar med just detta huset. Frågan är om det uppväger allt det som står på minussidan. Hm. Det här med bostad är inte lätt. Hur ska man tänka? Vilka prioriteringar är de rätta? Vilka nackdelar kan man lära sig att leva med? Kommer man verkligen att använda uteplatsen? Ja, alla ni som en gång köpt hus vet vad vi just nu går igenom. Kan man verkligen bo i en skidstuga? Och måste man ha långkallingar på sig varje dag då?
Vi får se vad som har hänt när jag kommer hem från den eviga ungdomens stad.

Ett annat bloggtempo

Hej igen!
Nu är jag hemma igen efter retreaten. Det var en bra vecka, på många sätt.
Nu väntar en spännande och händelserik tid: Avsluta gammalt jobb, börja nytt jobb, flytta en eller kanske två gånger.
Allt detta gör att jag måste hushålla lite med dygnets timmar för att få tillvaron att fungera. Så för bloggens del har jag dåliga nyheter: I fortsättningen kommer jag inte att kunna skriva nya inlägg så ofta som nu. Kanske kan det bli ett inlägg per vecka eller något i den stilen, framtiden får utvisa. Jag hoppas att ni har förståelse för detta och att ni även i fortsättningen tittar förbi på Livet i prästgården ibland. Nu måste jag sluta, för vi ska gå på husvisning...

Bloggpaus - in i tystnaden

Nu tar bloggen en paus i en vecka. Jag ska åka på retreat på Johannesgården i Göteborg. En vecka av tystnad, andakter, bibelläsning och promenader. Återkommer nästa helg.

Pannkakor på egen hand

- Pappa, vi är hungriga! Vi vill ha pannkakor!!!
Isak hade en kompis här idag. Nu var det fikadags. Men pappa hade inte tid, han skulle förbereda kvällens födelsedagsmat.
- Jag hinner inte göra pannkakor, ni får ta en smörgås.
- Då gör vi pannkakorna själva! Ha!
Jag hade inget val. Klart att killarna skulle få försöka göra egna pannkakor. Martin, som är ett år äldre, hade lagat pannkakor i skolan för några dagar sedan, så han kunde receptet. Det var bara att köra igång. Fram med ägg, mjöl, mjölk, salt och socker. Jag höll mig i bakgrunden och pillade på med min egen matlagning. Och tro det eller ej, men efter ett tag ropade dom (med en ganska stor portion stolthet i rösterna):
- Varsågod, det är klart!
På ett sätt var det den godaste pannkakan jag ätit i hela mitt liv. Det är väl en bra födelsedagspresent, om något.

Kyrkoherdedag

Om man ville träffa en kyrkoherde så var Läppstiftet i Göteborg en bra plats idag. Där fanns över 60 herdar. Vi hade en fortbildningsdag. Hur ser då den genomsnittlige kyrkoherden i stiftet ut? Tja, han (just det, en man) är cirka 50 år, har kavaj, modell Kappahl och börjar bli lite lätt tunnhårig. Han dricker mycket kaffe och i varje paus vill han gärna lyssna av sin mobil för att se vad som har hänt på hemmaplan. Han känner sig nämligen behövd.
Vad vi gjorde? Först ett panelsamtal om kyrkoherderollen (mycket bra!) och sedan ett föredrag av Västerås-kändisen Mats Svegfors (landshövding). Det blev en givande dag med många kloka tankar. När jag åkte hem kände jag att det nog trots allt finns hopp för kyrkan. Och jo, det fanns också kvinnor med denna dag. De blir fler och fler för varje kyrkoherdekurs - ett gott tecken.

Bakslag

Äntligen fick jag tag på rätt människa på kommunens byggnadsnämnd. Wow, tänkte jag när hon svarade. Nu ska vi få reda på att förhandsbeskedet snart är klart...Men sedan var det ridå. För enligt ett första tjänstemannautlåtande tycker man att det finns problem (som jag inte orkar gå in på) när det gäller tomten. "Har ni tittat på något annat?" var hennes förslag till hur vi ska gå vidare. Blä.
Men hoppet är inte ute. Med lite hjälp av grannarna och ännu en vända med tjänstemännen kanske det ändå kan bli nåt. Men alla som cyklat i en uppförsbacke och känt motvinden piska i ansiktet vet hur jag kände efter telefonsamtalet idag. Fortsättning följer, I promise.

Höst

Du vet att det är höst när...
...Isak tar på sig jackan utan att man behöver påminna honom.
...du ägnar en ledig lördag åt att montera ner studsmattan och ställa den i röda längan.
...det lyser vackert från alla gravlyktorna på kyrkogården när det blir mörkt ute.
...stryktipskupongen endast innehåller matcher från England.
...du hör knattret från en bil vars ägare redan fått på dubbdäcken.
...du kommer på att din son inte har skridskor som passar.

Kulturhistoria i allhelgonatid

Bor man granne med en kyrkogård märker man att det är allhelgonatid. I dessa dagar besöker mycket folk denna vackra plats som stämmer till eftertanke. Själv tillbringade jag en del av eftermiddagen i kyrkstugan i Stråvalla, ni vet, kyrkan som ligger alldeles bredvid motorvägen. Kyrkorådet där bjuder nämligen på fika för alla dem som kommer till kyrkogården och gör fint på gravarna.
I kyrkstugan bjöds jag på kaffe och kaka (gissa om det var hembakt...) och fick lyssna till mycket intressanta samtal. Jag vill kalla det kulturhistoria. De närvarande hade alla sina rötter i bygden och de samtalade om hur det var i gångna tider. Den ena dråpliga historien efter den andra levererades och man behövde känna till en hel del stråvältska, den lokala dialekten, för att förstå de djupare poängerna och nyanserna i det som sades.
Var det bättre förr? Tja, det beror på vad man menar. Men visst är det något genuint och spännande över en liten bygds kollektiva minnen och berättelser. Man blir liksom glad, på ett djupare sätt, än efter en shoppingtur på Kungsmässan. Förstår ni vad jag menar?