Huslånen fyller 1 år

För exakt ett år sedan satte vi våra namnteckningar på mäklarens och bankens papper. Därmed var vi ägare till röda huset i skogen! Tänk, så mycket som hänt under året - och tänk så mycket grejjer vi fixat med/köpt/haft hantverkare till. Ett axplock: Dränering, ny dörr, luftavfuktare, markiser, tre fällda tallar, luftvärmepump och ränteångest.
Ettårsdagen "firades" med fönsterputs och allmänt pill i trädgården. Sonen valde att ägna dagen åt hantverkarsaker. Igår hälsade vi nämligen på hos Rönneliusarna i Bua och där är det alltid en massa fix och trix. Byggprojekt, experiment med karamellfärg och annat spännande. Full av inspiration från igår plockades det fram brädor, borr, såg, skruv och spik för ett litet projekt. Ännu finns inget färdigt resultat att visa upp, men helgen är inte slut än!

Strumpa

Efter en halvtung dag på jobbet behövde jag bli lite uppiggad när jag kom hem. Sonen fixade det med följande lilla lustighet:
- Varför har golfaren med sig en extra strumpa på sin golfrunda?
- Jo, ifall det blir hole in one.

IFK Göteborg anno 2009

Här är killarna som ska göra det...årets officiella lagbild.
"Guldet det ska hem, guldet det ska hem, guldet det ska hem till Götebooorg"

Våfflor

Att komma hem efter jobbet en måndag är både skönt och jobbigt. Man är trött och har liksom inte lust med nåt. Frugan skulle iväg på kör och sonen började göra läxor. Själv gick jag ut i köket och skulle just börja fixa middag (nåt med köttfärs) när en röst sa:
- Vi har våffelmix och jag har köpt grädde...
Jag översatte denna kvinnliga kommunikation till:
- Skippa köttfärsen och grädda lite våfflor istället.
Tänk, så lätt det var att ändra "nu-är-det-tråkig-måndag"stämningen. Det blev riktigt mysigt!
Efter våffelkalaset var det säsongspremiär för fotbollsskorna. Sonen och jag bytte om och stack iväg till Norvallas grusplan. Där tränade damernas A-lag (division II i år tror jag. Förra året spelade de i 1:an), men vi fick låna ett litet hörn av planen inklusive ett mål. Där körde far och son årets första träning. Frågan är vem som tränade vem...

Kalmar FF - IFK Göteborg 1-0

Så var första tävlingsmatchen för säsongen spelad. Det var riktigt, riktigt dålig fotboll. En premiär i moll. Som tur var, var det inte allsvenskan utan något som Svenska Fotbollsförbundet kallar Supercupen. Det innebär i klartext: Förra årets allsvenska mästare mot vinnaren av Svenska cupen.
Vad ska man säga om matchen? Hm. Passningsspelet var under all kritik. Jag har sett Arsenal ha en passningsprocent på över 80. Jag tror inte att blåvitt kom upp i hälften av det idag. Det var länge sedan jag såg nåt sånt - skulle varit på Västkustvallen när Bua mötte Väröbacka...i division 5.
Ende spelare som förtjänar ett positivt omdöme är inbytte Thomas Olsson. Har var helt ok. Men en spelare gör inget lag.
Och så avgörandet: I 89:e minuten var Tobias Hysén på väg igenom men faller i närkampen med siste kalmariten. Domaren kunde mycket väl ha blåst frispark, men icke. Blåvita spelare springer fram till domaren för att protestera. Under tiden sätter Kalmar igång spelet och får en kontring, på grund av blåvitts domarfokusering. Och naturligtvis gör dom mål.
Inte för att blåvitt var värda att vinna den här matchen, men det känns som alltid bittert när motståndarna gör mål i sista minuten precis efter att domaren inte blåst frispark för det egna laget. Fast med lite perspektiv: Det är väl just detta som är fotbollens charm...

Tingeling Tingeling

Om man vill underhålla sina arbetskamrater på ett sätt som inte alla uppskattar kan man gå i korridoren på arbetsplatsen och nynna på "Tingeling, Tingeling" från melodifestivalen. Jag lovar dig att du kommer att få höra:
- Sluta, jag vill inte få den låten på hjärnan igen!
Fråga mig, jag vet. I fredags testade jag nämligen detta på stiftskansliet...grymt kul, tyckte i alla fall jag.

Igår kväll var frugan på ett konsert i Varberg, så sonen och jag hade killkväll. Vilken höjdare! Vi lagade en trerätters middag ihop (Isak hade valt menyn) och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi hade bland annat ett långt resonemang om Svenska kyrkans fasteinsamling och svensk biståndspolitik. Inte helt enkelt att förklara hur såna saker fungerar, ens för en vuxen. Man jag slogs av hur klartänkta barn är. Dom har en profetisk röst som vi vuxna borde lyssna till lite oftare.

Idag har jag mött en riktig vardagshjälte. En av grannarna med tillgång till traktor med släp har varit här och hjälpt mig att bli av med resterna från tallarna en annan vardagshjälte fällde åt oss i höstas. Hela vintern har kronorna från dessa tallar legat i vår trädgård i väntan på bättre tider. Idag kom de bättre tiderna! Numera ligger två stora traktorsläpslass på en åker i Nordvära och väntar in påskaftonen. Då blir det en brasa så stor att lågorna kommer att synas ända till svärföräldrarna i Onsala!

Grattis Elna!

Idag vill vi fira, hylla och uppmärksamma Elna på hennes födelsedag. Ett mångdubbelt HURRA!

Back from Lund

Så var vårens sista resa till Lund avklarad. Det har varit två riktigt trevliga dagar. Först ett besök på stiftskansliet i Lund. Där planerade folk från Stockholm, Göteborg och Lund för ett evenemang till hösten. Kändes hur bra som helst! Så skönt att ha att göra med proffsiga människor. Rak kommunikation och fräscha idéer, sånt gillar jag. Att vi dessutom blev bjudna på lunch på en känd hotellrestaurang (gissa!) gjorde bara det hela ännu bättre.
På kvällen fick jag vara med om något alldeles extra. Jag var hembjuden till en bekant och hans fru som jag hade en hel del att göra med under mina studieår. Sedan dess har vi inte haft så mycket kontakt, men nu fick vi en helkväll ihop. Det var lite pirrigt innan - hur skulle det vara att träffas efter så många år? Men det blev hur trevligt som helst. Vi var nog rätt nyfikna på varandra och det är ju alltid en bra utgångspunkt för en lång middag! Något senare än planerat promenerade jag hem till hotellet genom Lundagård.
Med tanke på gårdagens kväll var jag tacksam att dagens möte började först vid tiotiden. Det var en träff förr oss stiftsadjunkter som har studenter på Pastoralinstitutet i Lund. Även detta var ett bra möte. Hur mycket man än mailar hit och dit så blir det något helt annat om man ses i verkligheten och samtalar.
På väg till stationen passerade jag Arken, en legendarisk kyrklig bokaffär i Lund. Där hade dom börjat sälja Jonas Gardells nya bok "Om Jesus". Det blir med all säkerhet en intressant läsning...

Reseproffs

Börjar känna mig som ett proffs på att resa i tjänsten. Nu bär det av två dagar till Lund igen. Denna gång ska jag inte träffa några studenter - utan prata om studenter (och deras utbildning) med mina kollegor från övriga stift. Ska bli kul!

Våren är här!

Oj, oj, oj. Vilken helg! Våren har kommit och nu vill man bara vara ute.
Helgen inleddes på klassiskt vis: Tacos och såskadetlåta.
Lördagen ägnades åt hus och trädgård. Efter frukosten kom Pelle med bil (och krok!). Vi hämtade en kärra hos grannen och sedan var det bara att fylla den med allt skräp som man så lätt samlar på sig när man är husägare: Den gamla entrén i bitar, jordfyllda dräneringsrör, halvmögligt källarskräp, slangar till den utslängda diskmaskinen och mycket, mycket mer. På återvinningen hade vi tur - just när vi kom var det nästan inget folk alls. Som dom goda medborgare vi är slängde vi (nästan) allt i rätt container: Tryckt trä här, metall där, cementklumpar en bit bort i deponin osv. När jag försökte förklara för tjänstgörande personal hur mycket avgiftsbelagt avfall vi slängt avbröt han mig och sa bara:
- Äh, vi säger väl 80 spänn.
Tack och bock.
Resten av dagen handlade om att hugga ved (tallen, tallen...) och kratta ut den stora grushögen som snickarna lämnat på vår uppfart. Det är faktiskt riktigt kul att vara husägare - men gratis är det inte.
Söndagen började i arbetets tecken. Jag täckte upp för Olle som ägnat helgen åt konfirmander. Det blev två tjänster: Valinge 9.30 och Torpa 11.00. Den första gudstjänsten i Valinge innehöll både dop och nattvard och avståndet är över milen till Torpa. Så jag var i alla fall inte för tidig i kyrka nr. två. Men det gick bra. Kul att vara igång. Jag kommer nog inte att vara stiftsadjunkt till pensionen - församlingstjänst är inte alls tokigt!
Väl hemma infann sig den där grymma vårkänslan. Fåglarna kvittrade, solen sken, den ene grannen sågade ner träd och den andre tvättade bilen med högtrycken. Vi skippade fixarprojekten och gick på långpromenad istället. Väl hemma blev det kaffe och chokladkaka med grädde - utomhus! I såna stunder känns tanken på att bo i en lägenhet i en stad väldigt, väldigt långt borta.

Årets upplevelse?!

Strax före nio i morse var jag lite nervös. Satt framför datorn och skrev in ticnet i webläsaren. Huvaligen! Hur stor chans hade jag att få tag på biljetter till årets upplevelse - U2s konsert på Ullevi i sommar? Vi var nog typ halva Norden som satt vid våra datorer och hoppades.
En dryg timme var väntan över. Till slut blev mitt ip-nummer insläppt på servern och jag kunde boka. Fyra biljetter var bärgade. Så himla gött! U2 - see You in July!

Rätt svar är...

...Skärhamn på Tjörn!

Vart är vi på väg?

Här kommer en liten gissningstävling. Jag har varit på uppdrag ute i stiftet idag, närmare bestämt i en kyrka och ett församlingshem. Någon som kan gissa var?

Snart är det dax...

Jag hade ett uppdrag på stan (se nedan) idag och passerade förbi den nya arenan på väg till mitt mål. Kunde inte låta bli att ta en bild. Undrar hur det blir när man sitter där på läktaren...oj, oj, oj.
Nu har jag jobbat i drygt ett år på stiftet och börjar få viss rutin. I början gjorde jag ju en massa saker för första gången, men nu har jag hunnit igenom de flesta arbetsuppgifterna mer än en gång. Idag var dock ett undantag. För första gången var jag och besökte en gymnasieskola för att berätta om hur det är att arbeta i Svenska kyrkan. Det var spännande! Från frugan får jag ju höra hur det går till på gymnasiet nu för tiden, men idag fick jag alltså själv uppleva stämningen. Kanske är det ett ålderstecken, men jag tyckte 3:orna såg väldigt unga ut...
Innan min lilla utflykt fick jag gå en riktig omgång mot kopiatorn på kansliet. Jag skulle skriva ut ett dokument som skulle häftas. Då hände det som man absolut inte vill när man har bråttom. "Fyll på häftmagasinet"-skylten tändes. Grrrr. Men efter en stund var det fixat. Nytt försök - dock lite småstressad för jag var tvungen att gå. "Pappersstopp" på inte mindre än fem ställen! AHHRRHG!

Grattis Jenny!

Idag ställer vi oss upp och utbringar ett fyrfaldigt HURRA! för Jenny som fyller år.
Hon har spelat i Onsala BK. Hon har disputerat. Hon har varit i latinamerika. Det här är alltså en mycket erfaren kvinna. Och idag har hon dessutom blivit ett år äldre. Grattis Jenny!

Även en blind höna...

Jag vet inte hur det är med er, men jag då och då funderar jag över hur det gått för blåvita spelare som blivit proffs. Ofta hamnar de i mindre kända klubbar i England, Schweiz eller Holland och för en relativt tynande (men välbetald) tillvaro. Via resultatsidorna i GP eller www.fotbolldirekt,com kan man se om de fått vara med och spela eller om de gjort mål. Jag tycker det är lite kul att följa deras öden och äventyr på det här sättet. En av de spelare som försvann för några år sedan och inte direkt gjort succé är en viss George Mourad, under sin storhetstid (eller vad man ska kalla det) i blåvitt fick han smeknamnet Mouradona. Han gick i alla fall till Willhelm II i Holland, en för mig helt okänd klubb. Nästan ingen speltid, aldrig nåt mål. Men. Nu har det hänt! Igår avgjorde han en match. Mål i 74:e minuten - matchens enda. Att han sedan blev utbytt i 77:e behöver vi ju inte berätta...

Sammanträde

Ett väldigt vanligt sätt att samarbeta med andra människor är med hjälp av sammanträden. De förekommer nog i alla organisationer och företag. En del är givande och kreativa. En del är dödligt långtråkiga. En del är...helt ok. Jag misstänker att ni som läser detta har en gedigen erfarenhet i ämnet.
På min arbetsplats finns tre sammanträdeslokaler: Västgötasalen (stort och rymligt, med biskopsporträtt och flygel), Bohusrummet och Hallandsrummet. De två sistnämnda är möblerade enligt styrelserumsidén med ett ovalt bord, pc-kanon i taket och whiteboard vid ena kortsidan. Och stolarna har hjul! Så när man sitter där är det lätt att börja köra runt lite hit och dit. Rätt kul om mötet hör till den mer tråkiga sorten.
Vid dagens möte (som var helt okej!) gjorde jag några små banala iakttagelser.
Nummer ett: Hur störande på en skala mellan 1 och 10 är det om någons mobil plötsligt ringer?
Nummer två: Om man är 10 personer och det finns 12 frallor/bullar eller liknande: Vem kan med att ta den 11:e och 12:e?
Nummer tre: Om man vill ha mer kaffe och pumptermosen står i andra änden av lokalen - hur gör man då? Kan man bara resa sig upp och gå dit eller ska man be någon att skicka hela den tunga termosen? Tänk om det inte finns påtår till alla?
Nummer fyra: Hur högt ska man räcka handen när man vill begära ordet? En liten auktionsviftning eller sträcka upp hela handen som på lågstadiet (jag kan svaret fröken)?
Nummer fem: När man ska bestämma nästa möte och alla sitter och bläddrar i sina almanackor vet man redan innan att det är omöjligt att hitta ett datum när alla närvarande kan. Hur väljer gruppen vems almanacka som är viktigast?
Nu får ni inte tro att jag satt och dagdrömde hela mötet. Jag tyckte som sagt att det var givande och jag bidrog nog en hel del, men i tankepauserna sticker ju funderingarna iväg...

Inte så kul...

...och då tänker jag inte på förnedringen i Luleå utan natten som gick. Vår son klagade lite över ont i magen efter kvällsmaten. Sedan kom motsatsen till "sommar-jag mår bra i magen-friskhet". Det blev en rätt tuff natt. När jag åkte till jobbet i morse såg lilleman inte så kaxig ut om man säger så. Nu mår han bättre och har till och med fått i sig några pannkakor.

Älgvarning

Vi bor på landet, inget snack om saken.
När Isak var ute i skogen (som ligger i direkt anslutning till vår tomt) i eftermiddags mötte han en älg. Känns nästan lite läskigt...

Lunch

Det blev en långlunch idag. Anledningen: Jag hade stämt möte med en kompis på stan. Långlunchen inleddes med deltagande i en mässa i en av stadens kyrkor, sedan bar det av till en närliggande italiensk lunchrestaurang. Och så trevligt det blev!
Vi hade en sån där go stund där vi, trots att vi inte setts på länge, direkt kunde knyta an till samtalsämnen från förra gången. Det blev ett stilla samtal helt utan prestige eller "nu-ska-jag-impa-lite" historier. En genuin nyfikenhet på den andre och en grundmurad respekt för varandras yrkeskunnande (jo, min kompis är också i prästbranschen...). När jag promenerade tillbaka till Läppstiftet kände jag en stor tacksamhet över att få ha varit med om detta. Jag antar att det jag fick uppleva handlade om riktig vänskap. Och sånt kan få vilken tråkig jobb-onsdag som helst att lyfta.

Ikväll ska jag inte blogga...

...utan sitta i favoritfotöljen och lyssna på nya U2-skivan.

En helg i backspegeln

Schvisch så var det söndag kväll, på väg mot måndag. Tänk att det som känns som en evighet fredag eftermiddag kan gå så fort.
Det hela började med taco-mys-såskadetlåta i fredags. Undra hur många barnfamiljer runt om i landet som fick vara med om det?
Lördagen startade med räkningsbetalning före frukost. Nån gång ska man ju göra det också. Februari är CSN-månad så det sved lite mer än vanligt...
Resten av lördagen gick i ledighetens tecken. Långpromenad, besök av farmor (inkl en trip till Varberg), Jamie Oliver-inspirerad middag och melodifestival. (Överkurs för de fotbollsintresserade: Blåvitt vann träningsmatchen i lördags mot lila klubben från Munkebäck med 3-0. Gött, så gött. Söder, med ny frisyr, gjorde två mål. Också gött.)
Idag har vi firat 1 söndagen i fastan genom högmässobesök i Värö. När vi kom hem hade de första åkarna gått i mål i Vasaloppet. Sicka hjältar! Coolast kommentar kom från Gunde Svan, som åkte loppet med en gammal kompis. På frågan om han var trött sa han:
- Hm, man har ju lite överkapacitet i kroppen, så det var en lugn förmiddag idag.
Det är inte många som kan säga så efter att ha åkt skidor i nio mil....
I morgon startar en ny vecka. Den inleds med två dagar på stiftsgården - handledarutbildning. Så det är bara att gå och packa för ännu en liten resa i stiftets tjänst.