Disco

Sonen och hans gamle vapendragare från Bua hade en gemensam födelsedagsönskan: Ett riktigt disco!
Kalla oss curlingföräldrar, men vi tyckte det lät som en rätt kul idé. Norvallas klubblokal bokades, spellistor via iTunes producerades, chips med mera köptes in, Buakompisens storasysters discokula hängdes upp i taket...och sedan var det dags.
Alla Buaskolans och Väröbackaskolans 4:or var bjudna. Vi snackar över 40 kids. Nästan alla kom.
Det märktes att det var det första riktiga discot för Väröhalvöns 99:or (men med största sannolikhet inte det sista...). Därför hade programkommittén tänkt ut lite inledande lekar - som gammal konfirmandlägerräv har man ju ett visst förråd att ösa ur.
Sedan skruvades musikvolymen upp och sakta men säkert fylldes dansgolvet. Inte minst kvällens två huvudpersoner släppte loss rejält. Ni som träffat Isak och Marcus kan nog tänka er hur det såg ut.
Efter 2,5 timmes röj var det över. Trötta, men nöjda, åkte vi hem till röda huset. Där var det tyst och lugnt. Gött.

Varbergs BOIS - Väröbacka/Norvalla 5-4

Årets svåraste match stod på programmet denna blåsiga men soliga lördagsförmiddag. Varbergs BOIS har vunnit alla sina 11 matcher och har en målskillnad på 74-17. Och dom spelar på Påskbergsvallens konstgräs...
Men vi var där för att ge dem en match - och match blev det. En härlig sådan.
Vi sprang och kämpade och slet. Och vi passade bollen inom laget!
BOIS gjorde första målet, men vi kvitterade ganska omgående. Sedan satte vi tvåan och det var nog mer än en förälder/ledare som unnade de våra att gå till pausvila med ett måls försprång. Så blev det inte. 2-2. Men det var ganska glada miner på spelarna när vi tog igen oss några minuter. Spela oavgjort i en halvlek mot giganterna i grönsvart, inte illa! Vi hörde ju vad deras tränare ropade till sina spelare och utifrån det kan man dra slutsatsen att de var både förvånade och lite nervösa. Här kommer bönderna från Värö och håller på att skrälla.
I början av 2:a halvlek stänkte vi dit 3:an och så fick vi en straff också. Men ack. Deras målis lyckades tippa den till hörna. Sedan gjorde de tre snabba mål och då trodde vi att de vitblåa skulle börja hänga med huvudena och ge upp. Men icke! De kämpade på och fick till en reducering - spännande slutminuter väntade! Tyvärr hade vi inte det rätta flytet och när domaren blåste av stod det 5-4 till hemmalaget. Men det var ett gäng rätt så stolta killar som vandrade tillbaka till omklädningsrummet. Vi ledde faktiskt en bit in i andra halvleken och gav "de omöjliga" BOISarna något att fundera på.
Ur en tränares perspektiv var det bästa denna dag stämningen i omklädningsrummet efteråt. Inga sura miner utan mycket beröm och uppmuntran flög genom luften.
Nästa vecka ska vi möta BOIS B-lag (de har så många spelare att de har två lag i serien). Läge för vinst?

Grattis Gustav!

Min favvospelare i blåvitt, den defensive mittfältaren Gustav Svensson (nr 13), är uttagen i A-landslaget! Han ersätter en annan blåvit favvo, boom-boom. Det var roliga nyheter! Han kommer att dominera det svenska mittfältet i åratal framöver. Alla som såg hans kanonmål i U21-VM i somras förstår vad jag talar om.
Och för att fira detta kommer här ett citat från Gustav själv (hämtat ur senaste numret av den eminenta tidskriften Offside) om hur det var att börja i blåvitts A-lag:
"Jag fick en kapning av Håkan Mild direkt.
- Välkommen till A-laget, sa han bara och sprang vidare.
Jag har fortfarande ett ärr på benet efter det. Det lite som en tatuering."
Kör hårt, Gurra!

Genusperspektiv

Nu har sonen börjat i fyran (det som vi förr kallade mellanstadiet). Allt verkar bra och han trivs. Lite längre skoldagar och flera nya ämnen. Och så har klassen fått flera nya lärare, idel kvinnor. Utom i ett ämne - gissa vilket!
Just det: Träslöjd.
Könsroller, någon?

Tanke för dagen

Igår när jag körde hem från jobbet lyssnade jag på Radiosporten (någon som är förvånad?). Då rapporterade de bland annat från en elitserieomgång i Speedway. Då slog det mig: Finns det dam-speedway? Är det nån bloggläsare som vet?

Depeche Mode

Under min uppväxt fanns det bara en grupp i min värld: Depeche Mode. Jo, det är sant. Jag var syntare.
Gubbarna i DM lever än och i januari kommer de till Scandinavium. Det plingade in ett SMS i morse som bekräftade att jag fått en biljett till konserten. Hur det gick till är en lång historia...som vi tar en annan gång. Nu går jag här hemma och nynnar på introt till "Strangelove" medan jag plockar fram skorna till kvällens fotbollsträning.
Och apropå fotboll: Ikväll kan blåvitt bli serieledare igen om vi lyckas ta tre poäng på Stadion mot DIF. Det låter inte som en omöjlighet. Dags för Gustav Svensson att upprepa kanonskottet från Vitrysslandsmatchen i U21-VM?!

Gissa kyrkan!

Här kommer en ny omgång av den lilla tävlingen "Gissa kyrkan". Vet du var vi är?
Ledtråd: Vi deltog i högmässan i denna kyrka idag.

Orientering i Fjärås

Så var det dags igen för orienteringstävling, denna gång i Fjärås. Det var blött och geggigt i skogen, men solen sken och benen rätt så pigga. Sonen sprang före med pappa som skugga bakom. Jämfört med förra helgen tyckte jag att han var betydligt mer självständig. Det märks att han lär sig fort, 10-åringen. Nytt för denna gång: En riktig OK Löftan-tröja. Inte illa.
Bild 1: Uppladdning pågår.
Bild 2: Starten.
Bild 3: Målgången. Vilken elegant skugga!
I klassen U2 startade 20 barn. Sonen landade på en 7:e plats på tiden 25.53. Fågelvägen var banan 2550 meter.
Efteråt var det fika vid klubbtältet. En himla go känsla.
Och så måste jag berätta vad som hände på vägen dit. Vi var lite sena så jag kände en lätt stress. När det bara var någon kilometer kvar till Fjärås AIKs klubbstuga (ligger någonstans i skogen bakom Fjärås kyrka) blev vi plötsligt stoppade av...Hemvärnet! Vi kände oss som i "Repmånad" och jag var beredd att spraya "helikopter" på bilen. Det visade sig vara en kanottävling i en å och just här skulle kanotisterna bära sina kanoter över vägen, från en å till en annan. AHHH! Men efter några minuter var kanotisterna borta och hemvärnsgubben lyfte på repet som spärrade av vägen. Och vi hann fram i tid.

Jobb

Så har prioriteringsarbetet presenterats för hela arbetslaget på stiftskansliet. Vi går mot en tuff framtid. 21 av dagens drygt 60 tjänster ska bort eller omvandlas. Det är inga gapflabb vid fikabordet nuförtiden om man säger så...
Mitt i all personalminskning blir det svårt att fokusera på de visioner som ligger inbakade i utredningen. Syftet är så vitt jag förstått att vi ska bli smalare men vassare på det vi gör. Vem ska orka tänka på vässandet? Jag vet faktiskt inte det. Om planen går som det är tänkt ska den nya organisationen stå på benen inför hösten 2010. Ett år av MBL-förhandlingar och beslutsfattande ligger framför oss...

Grattis Isak!

För tio år sedan föddes han...Grattis Isak! Nu ska vi fira hela kvällen.

9.58

Tobias Hysén slog ett fantastiskt inlägg (höger yttersida?) som ledde fram till blåvitts ledningsmål mot danskarna från Helsingborg. Men Hysén får ursäkta. Dagens idrottsprestation stod någon annan för.
Usain.
Bolt.
9.58.
Fatta!
Tack för showen. Du äger.

I väntan på finalen...

Efter att vi har sett de båda semifinalerna i herrarnas 100m vid VM i Berlin: Kan ni gissa vem av oss som håller på och klockar sig själv (med mobilens tidtagarur) på ett sprintlopp runt halva trädgården? Just nu är i alla fall rekordet 9,5 sekunder...

Blodad tand

Att orientering är något som faller sonen på läppen stod klart idag. Efter en härlig söndagsmiddag på Solbacken (tack Karin!) tyckte sonen att det var dags för ett träningspass i skogen.
-Pappa, du kan väl peka ut olika kontroller på kartan, så springer jag dit! Du får följa efter som skugga.
Någon hänsyn till gårdagens kräftskiva togs inte. På med löparskorna och ut i terrängen. Vi har en orienteringskarta över "Nordvära" och på den pekade jag ut allt från stora stenbumlingar (svarta prickar) till stigkorsningar. Och sedan var det bara att kuta för allt man är värd. Puh! Men bra träning är det.

Kräftor och orientering

Även denna dag började i idrottens tecken. Hela familjen åkte till en åker strax utanför Tångaberg där sonen skulle vara med på en orienteringstävling. Det var väldigt spännande att komma dit. Varje idrott är som en egen subkultur, så även orientering. Vad ska man ha på sig? Hur anmäler man sig? Vilka är profilerna och vilka klubbar finns? Sonen är i alla fall med i OK Löftan.
Vi anmälde honom, han fick en sån där liten pinne som man klämmer fast på fingret och som man pluppar in i en liten manick vid kontrollerna i skogen. (Parentes: På min tid, alltså mellanstadiet, hade man en papperslapp och vid varje kontroll fanns en slags häftapparat som man skulle trycka på pappret. Någon mer som minns dem?). I sonens klass - U2 - får man som förälder springa efter som skugga, vilket jag gjorde idag. Det var jobbigt, men väldigt kul. Tror jag ska kalla sonen för Lucky Luke. Varför? Han är ju känd för att dra snabbare än sin egen...ja, ni vet.
Väl i mål kunde vi konstatera att det hade gått ganska bra. Sonen hade hyffsad koll på kartan och vi hittade alla kontroller i rätt ordning. Efteråt var det samling i OK Löftans tält (varje klubb har ett eget tält i TC=Tävlingscenter tror jag det betyder). Dags för kaffe och smörgås!
Nu laddar vi för kvällens stora händelse: Födelsedags-kräftskiva med farmor, mormor och morfar där vi ska fira att farmor fyller år. Kräftorna kommer från nya fiskaffären i Bua hamn. Kan inte bli fel!

Mobil

Igår fick jag en ny jobbmobil. Det kanske inte verkar så konstigt, men jag måste säga att det känns lite märkligt. Samma vecka som alla anställda ska ha enskilda samtal med chefen ang. framtiden på kansliet (och för vissa av oss handlar det om att söka sig till en annan arbetsgivare) får några av oss sprillans nya mobiler modell "surfa, kolla epost och annat coolt". Den självklara kommentaren vid fikat var "nu när 10 av oss ska sluta har man råd att ge resten fräcka mobiler"...
Men. Jag måste samtidigt erkänna att det känns väldigt bra med den nya mobilen. Ni som känner mig vet att jag uppskattar sånt. Iphone, någon?

Prioritering

Som ni kanske vet pågår det en utredning på mitt arbete - en prioriteringsutredning. Syftet är att komma fram till vad vi ska satsa på i framtiden. Det hela "kryddas" med ett ganska omfattande sparkrav. Lite förenklat uttryckt: Stiftet ska gasa och bromsa samtidigt.
Nu har det hela kommit till den punkt när vi anställda ska få reda på hur det blir med våra respektive tjänster. Denna vecka ska alla ha enskilda samtal med sin chef. Idag var det min tur. Vad sas? Tja, även i framtiden ska stiftet arbeta med att anta och viga präster (och diakoner för den delen). Det var ju bra, tycker jag. Dels för att jag tycker att det är ett viktigt arbete, dels för att det betyder att jag kommer ha ett jobb att gå till.
Efter en sån dag var det skönt att komma hem till röda stugan i Värö. Sonen och jag tog en sväng i skogen och hittade lite kantareller. Sånt ger perspektiv på tillvaron...

Cornelia 3 år

Idag vill vi gratulera släktens yngsta medlem - Cornelia fyller 3 år!
Hoppas att du haft en härlig dag med all den uppvaktning som du förtjänar. Från oss i Värö kommer ett fyrfaldigt HURRA, HURRA, HURRA, HUUURRRAAAA!

Sköna söndag

40-årskalaset på Ästad 4H-gård igår kväll blev verkligen en höjdare. Mycket folk, god mat, livemusik och väldigt familjevänligt. Vi kom hem ganska sent, men oj vad vi blev förvånade i morse (?) när vi vaknade. Halv tolv. Så länge har vi inte sovit sedan...tja, kanske Uppsalaåren. Sonen trodde inte sina ögon när han kollade klockan.
Då vi alla hade försovit oss till frukosten var det lika bra att laga lunch med en gång: Pannkakor. De serverades utomhus på altanen. Ah, detta är livet: GP, pannkakor, kaffe och en ledig dag. Vi blev sittande ganska länge. Inte blev det sämre av att vi vuxna passade på att cykla till Stråvalla strand för att bada och dricka mer kaffe medan sonen var hos en kompis på eftermiddagen.
När sedan Hysén nickade in 2-1 i sista minuten mot ÖIS var det en logisk avslutning på en kanondag. Ingenting kunde gå fel denna söndag. Jag borde nog köpt en Triss idag...

En händelserik lördag

Fullt ös medvetslös - så skulle man kunna sammanfatta denna lördag.
Dagen började med att H och I åkte iväg på en premiär. Sonen har länge velat prova orientering och idag var det äntligen dags. Tillsammans med några som varit med förr åkte de till en tävling i närheten av Hällingsjö (tror jag). Där begick I sin premiär för klubben OK Löftan. De hade en slags prova-på-bana där en vuxen kunde följa efter som skugga och hjälpa barnet om det skulle behövas. Men det var med karta, en digital kontrollmojäng på fingret och så vidare. Fotbollen har fått konkurrens, det här föll sonen i smaken. Ni som känner honom blir nog inte särskilt förvånade. En sport som går ut på att springa fort genom skogen samtidigt som man behöver tänka lite - kan inte bli så mycket bättre!
För egen del började dagen lite lugnare. Jag höll mig hemma och fixade lite. Sedan var det dags att åka till Bua och ha en vigsel. Den skulle vara utomhus och med tanke på hur varmt det var idag så gällde det att inte hålla på för länge. Alla badade i svett. Men nu är de gifta!
Om en liten stund ska vi åka iväg på nästa evenemang. En god vän ska fira sin 40-årsdag på Ästad 4H-gård. Facebook-uppgifter tyder på att vi blir över 100 personer. Det ska bli spännande!

Väröbacka/Norvalla - Tofta/Valinge 2-3

Så var höstsäsongen igång. Ikväll spelades första matchen efter sommaruppehållet. Med tanke på att ett antal av våra spelare var utlokaliserade i husvagnar på campingplatser runt om i vårt avlånga land så var förutsättningarna inte på topp. Vi hade endast en avbytare och han var tre år yngre än de övriga. Motståndarna mönstrade 11 spelare, alla födda -98. Och det var varmt ikväll. Så, nog med bortförklaringar.
Matchen började lite avvaktande. Vi brände några chanser (bland annat hade sonen ett volleyskott som Toftamålisen fick göra en riktig TV-räddning på). Strax före halvlek kom så baklängesmålet. Men det var bara att bita ihop. Killarna spelade riktigt, riktigt bra och det verkar som om sommaruppehållet har gjort dem gott. Laget har nog aldrig passat så ofta och så bra som dom gjorde idag. I början av andra snubblade vi in kvitteringen och strax efteråt ledde vi med 2-1. Men efter tappert kämpande i värmen och det allt för långa gräset (planen påminde om en åker) började krafterna tryta och under de sista minuterna tappade vi in både 2:an och 3:an därbak.
Det var med tunga steg vi gick till omklädningsrummet. Den rödhårige killen med 7:an på ryggen hade nog sprungit en sträcka som motsvarar Varberg tur och retur. Men ikväll hjälpte inte det. En så kallad hedersam förlust. Och såna är inte roliga...

IFK Göteborg - BK Häcken 2 - 2

En slags tomhet infinner sig när sonen och jag vandrar nedför trapporna från sektion L3 på Gamla Ullevi.
Vad är det vi har varit med om?
Varför vann vi inte?
Varför blåste domaren inte straff?
Varför köptes den där Bjarnason (eller vad han nu heter) in? Antingen var han supernervös eller bara dålig. Eller både och.
Varför var inte Sebastian Eriksson lagkapten?
Varför ville Erik Lund inte tacka publiken efter matchen?
Ni förstår, det här var inte kul. Med tio minuter kvar ledde Häcken med två noll. Tack vare en uppryckning mot slutet blev det två två. Men ändå. En hemmamatch mot Hisingens stolthet ska bara vinnas.
Någon som utmärkte sig positivt? Tja, det skulle väl vara Bärkroth. Han gjorde ett bra inhopp. Och så Gurra förstås, han var nästan ok, och Ragge. Men resten. Hm. Hade det varit träning hade tränaren sagt: Nu får ni skärpa er! Tio armhävningar var innan nästa övning.
Men man kan se på det hela ur ett annat perspektiv. Sonen och jag hade en härlig eftermiddag. Efter fullt ös med stora delar av släkten hela dagen fick vi två åka upp till Göteborg, äta på Gyllene måsen för att sedan tillsammans bara han och jag gå på fotboll. Det är viktigt och det är stort.

U2

Tro inte på vad journalisterna från Aftonbladet, GT och allt vad dom nu heter skriver om konserten. Dom är bara yrkesskadade skribenter som måste racka ned på nåt. Här är den riktiga rapporten från gårdagens konsert:
Det var musikhistoria vi fick vara med om. En helt makalös show, en ooootroligt påkostad scen- och ljuskonstruktion, ett grymt tight 4-mannaband och några av den moderna rockhistoriens bästa låtar. Det finns inget i musikvärlden som slår detta. Tro mig. Att klaga på det vi fick vara med om igår är ungefär som att säga "Barcelona borde bli bättre på passningsspel" (eller en annan metafor för den som inte är så hajj på fotboll: Bill Gates borde pensionsspara).
Bild 1: Glada, förväntansfulla och mätta efter god pasta på ETC satt vi på N9 och väntade. VÅGEN! VÅGEN!
Bild 2: The Claw och publiken - innan det brakade loss.
Bild 3: The Claw, U2 och publiken - efter att det brakade loss. Jisses.
Bild 4: Starspotting på läktaren: Vem var det vi såg? Ledtråd: J och H blev alldeles fnissiga och tonårsknäppa.
Vad var bäst? Svårt att säga. Bonos sång var betydligt bättre än för fyra år sedan. Den akustiska versionen av Desire gick inte av för hackor. Introt till Where the steets have no name är nog det mäktigaste intro som finns i hela världen. Och, och och...
Tack U2!