Turkiet - en händelserik vecka

Som en dröm känns veckan som gått. Tillsammans med storfamiljen Olsson har vi varit i Turkiet på en superduperhärlig semester. Vad finns att berätta? Hur mycket som helst! Här kommer ett litet, litet urval i form av "veckans...":
Veckans jubilar: Eva "fyller snart jämt" Jedvert-Olsson. Grattis och tack för allt Eva!
Veckans dryck 1: Efes.
Veckans roligaste: Skrattatürk.
Veckans dryck 2: Sprite.
Veckans överraskning 1: Chokladtårtan på hatt-restaurangen.
Veckans vattendjur: Isak.
Veckans hemspråkslärare: Fattatürk.
Veckans överraskning 2: Eva badade!
Veckans namn: Ragnar...
Veckans dansös: Cornelia.
Veckans författare: Stieg Larsson. Jag såg minst fem personer som läste någon av hans böcker vid poolkanten.
Veckans körskola: Rattatürk.
Veckans upptäckt: Om man inte är så hungrig kan två personer dela på en maträtt, eller hur Pelle?!
Veckans förvirring: Hur vet jag att jag har fått rätt växel när jag betalar med Euro och får tillbaka i YTL?
Veckans könsrollsbarriär: Servitör vs. Städerska.
Veckans John Blund: Nattatürk.
Veckans besvikelse: Turkiska viner. Hittade knappt en flaska för under 100 spänn och de smakade...nja, inte var det värt 100 spänn i alla fall.
Veckans prutpris (inte pruttpris): Jenny. Hon lyckades få en munkjacka sänkt från "it should cost 120 YTL...but ok, you can get it for 45". Grattis Jenny!
Veckans hån: På flygplatsens "Tax Free Paradise" kostade en Whooper Meal 12 euro! Och en halvliter whiskey 17 euro...
Veckans iakttagelse: Massor av moppar men inte en enda hjälm...omöjlig eller enorm marknad för hjälmtillverkare?
Veckans bästa: Att få vara tillsammans i storfamiljen. Om jag säger att servitören tilltalade Pelle med omväxlingsvis Big Papa och Godfather så förstår ni nog vad jag menar.
Veckans "tycka synd om": Familjen Wilder, vars plan till Arlanda skulle lyft 21.50 men kom iväg 01.30. Fy för TUI Nordic Travel! Men hoppas att ni har det bra ändå och att ni fått sova idag.
Nästa veckas favoritpryl: Tvättmaskinen...

Turkiet nästa

Imorgon flyger vi iväg utanför EUs gräns - till Turkiet. Tillsammans med Olssons, Wilders och Lundaduon Olsson/Anderberg ska vi tillbringa en vecka i solen. Känns inte helt fel! Räkna med utförlig rapport här på bloggen. Vem fick mest poäng på Yatzy? Hur många magplask kan en 8-åring klara av? Är kebab verkligen grejjen? Lyckas Per pruta (alltså inte prutta) 70% på ett guldhalsband till Jenny? Dessa och många andra frågor väntar på svar.
Och så måste jag berätta om dagens nostalgitripp. Med anledning av att jag behövde ordna med en fullmakt så att min faster kan agera i arvet efter farfar besökte jag idag Varbergs notarius publicus (det visade sig vara advokatfirman Kurt Lundberg AB). Hör och häpna. När jag klev in på kontoret hörde jag ett ack så välbekant ljud: Knattret från en elektrisk skrivmaskin. Fatta! Det var många år sedan man hörde det ljudet. Jag myste när jag hörde "pling"-ljudet som signalerade att sekreteraren hade kommit till högermarginalen...

Packat och klart - prästspecial

Det har gått några dagar sedan vi kom hem, men här kommer en liten redogörelse för prästresan i början av veckan. Vi, alltså präster och diakoner i Varbergs kontrakt (=Varbergs kommun), har varit iväg på ett dygns trevligheter. Första anhalt var i Klippan i norra Skåne. Där besökte vi en speciell kyrka, byggd 1966. Det är en sån där tegelkyrka som arkitektstuderande från hela Europa åker till för att kolla läget. Det var mörkt, det var mycket tegel och det var svårt att hitta in. Motiveringen från arkitekten löd: "Gud kan vara svår att finna, så i analogi med det gör vi kyrkans ingång lite hemlig". Typ. Vet inte riktigt om jag håller med, men man fick i alla fall känslan av att det var något mystiskt över kyrkobyggnaden. Bra eller dåligt? Det beror nog på tidigare religiösa erfarenheter och dagsform.
Nästa stopp var klostret i Norraby (tror jag i alla fall att det hette), bild 1. Där bor några bröder som tillhör karmeliterordern, uppkallat efter berget Karmel i Israel. Säga vad man vill om munkar men man kan inte anklaga dem för att vara likgiltiga, slöa och styrda av sina ytliga behov. Då alla hade ätit en gigantisk portion kålpudding på ett gästgiveri strax innan så var det mer än en präst/diakon som hade svårt att hålla koncentrationen på topp under det knappt två timmar långa föredraget. Munken gjorde så gott han kunde, men paltkoman spreds som en löpeld i kapellbänkarna.
Kvällen tillbringades i Helsingborg och på en färja som tog oss till vårt östra grannland. Räksmörgås, dansk öl och pratglada resenärer bidrog till en höjdarkväll med många skratt. Den som hört komministern i Sibbarp berätta dråpliga prästhistorier vet vad jag talar om. Därefter följde uppesittarkväll på rum 317 - med fler sanna historier (präster berättar BARA sanna historier, eller hur Per?).
Dagen efter var det dags att besöka en kyrka från medeltiden. Denna kyrka konmmer att spela en icke så liten roll i den Olssonska/Anderbergska familjehistorien inom en snar framtid. Det handlar om Dalby kyrka utanför Lund, bild 2. En otroligt inspirerande kyrkoherde berättade om kyrkans historia och dess nutida situation. Själv satt jag mest och tänkte på nästa sommars stora händelse: De två juristerna ska här inträda i det äkta ståndet. Sarah: Har du redan börjat spara till ännu längre hår? Ett tydligt tecken på att det vankas bröllop!

Det är mycket nu...

Det är mycket resor i huvudet på oss. Helena har varit i Luthers fotspår i Tyskland, jag har varit på prästresa och snart åker vi till Turkiet. Det innebär att den mesta fritiden går åt till att fixa, trixa, ringa, göra listor och då och då äta/diska/tvätta. Så hav tålamod: det kommer mer på bloggen snart. Som pausunderhållning får ni en klassisk gåta: Vad är det för skillnad på andakt och andjakt?

Prästresa

Imorgon bär det av på prästresa. Alla präster i Varbergs kontrakt åker söderut till Helingborg (med omnejd...) för ett dygns fortbildning och trevlig samvaro. Klosterbesök, restaurangbesök, Danmarksbesök (?) och uppesittarkväll på hotellet. Har rätt höga förväntningar på det hela!

Fotbollsångest

Ibland är det en plåga, ja, ett lidande, att vara fotbollsnörd. Som idag. Det var verkligen besk medicin i stora doser som serverades på menyn:
Sammandrag med Väröbacka GIF U8 i Rolfstorp. Årets sista spelhelg. Första matchen var inte så mycket att säga om, vi förlorade mot Tvååker/Galtabäck med 8-0. Dom var klart bättre och vann rättvist. Däremot var nästa match, mot Derome/Åskloster otroligt frustrerande. Vi spelade jättebra, alla kämpade på. Och på ett sätt räcker ju det, visst. Fotboll i 8-årsåldern ska vara en lek. Men jag tyckte så synd om laget. Vi har förlorat alla matcher utom två (en oavgjord och en vinst) och inte gjort så många mål. Skulle gissa att vår målskillnad är ungefär 5-67 under hela säsongen. Så visst unnar man killarna och tjejerna att få göra mål i årets sista match. Men icke. Vi var bättre än motståndarna. Elias brände två frilägen. Isak sköt stenhårt i stolpen och sedan missade han 3-4 klara målchanser. Isabella snubblade på bollen på mållinjen och lyckades med konststycket att inte få in den.Så såg det ut hela matchen. Istället gjorde dom andra 2 mål. Ridå. Då är fotboll inte en kul lek längre.
Nästa litania på fotbollstemat var IFKs match mot Elfsborg. Allt såg så bra ut. IFK ledde med 2-0 efter 23 minuter (Gustav Svensson gjorde första målet! Han som var sämst på plan mot BP fick sin revansch!). Men så hände det. Bengan i målet släpper in en skit-frispark. I vanliga fall tar han ett sånt skott i sömnen, men inte idag. En stund senare gör mittbacken Mattias Bjärsmyr årets brytning. Klockrent glider han in snett bakifrån och får perfekt träff på bollen och lurar Elfsborgsanfallaren på ett friläge. Hur snyggt som helst - mästarklass. Men vad gör domaren? Blåser straff. SÅ ORÄTTVIST! När man gör matchens prestation och "belönas" med ett felaktigt domslut som kostar laget segern - då är fotboll inte kul. När sedan nykomlingen Tobias Hysén blir omkullslagen genom en stenhård Elfsborgsarmbåge med näsblod som resultat (strax utanför straffområdet) och domaren inte ens dömer frispark, ja, då förstår ni nog att det känns blääääääää.
Men det hjälper inte att klaga - man får försöka hitta livets glädjeämnen på andra håll en sån här dag. För visst finns det glädjeämnen! Isak har övervunnit sin hundrädsla. Vi var hembjudna till goda vänner och de har skaffat en hund, till råga på allt en korsning mellan schäfer och dobberman. Hur skulle Isak reagera, han som knappt har klappat en tax? Men det gick hur bra som helst. Isak kelade och gosade och lekte och höll i linan när vi var på promenad. Hej då, hundrädslan!

FC Gothia

Kan inte låta bli att kommentera gårdagens (årets?) fotbollschock. GAIS, ÖIS och Häcken har planer på att bilda en nytt lag för spel i allsvenskan men projektnamnet FC Gothia. Att fyra elitlag i Göteborg är minst ett för mycket är inte så svårt att lista ut. Men stackars alla supportrar...hur ska alla skinnvästtokiga gaisare göra nu med sina tatueringar? Vilket lag ska Alf Österström hejja på? Har ÖIS insett att man för egen maskin aldrig kommer att nå tillbaka till fotbollens finrum utan måste köpa in sig via GAIS allsvenska plats? Just nu skulle jag inte vilja sitta in någon av dessa klubbars styrelse. Tur att det ändå bara finns ett lag i Götet...och det heter inte FC Gothia!
Bilden är hämtat från bloggen "bara ben på Glenn Hysén". Om någon (mot förmodan, ty detta hör till allmänbildningen. Ja, just det Sarah!) inte skulle känna igen de olika klubbarnas färger, så får du/ni höra av er för en förklaring.

Herrmiddag

Isak och jag har prästgården för oss själva några dagar - Helena är på resa i Luthers fotspår i Tyskland tillsammans med Stiftsstyrelsen. Igår kväll såg vi på "Niklas mat" på TV och Isak blev väldigt inspirerad. Han ville absolut har en matlagningskväll. Jag var inte särskilt svårövertalad. Vi beslutade oss för att ordna med en herrmiddag. Isak fick bestämma menyn och jag handlade. Maten lagade vi tillsammans. Utifrån Isaks önskemål försökte jag fixa ihop en meny. Här ser ni Isaks önskemål och hur det blev:
Förrätt: Nåt köttigt med stark god sås. Och så ska det vara blad på.
Det blev kycklingfilé, serverat på rostat bröd med en sås bestående av honung, olivolja, balsamvinäger och lite sweet chili. Det hela toppades med mosarellaost, körsbärstomater och basilikablad.
Huvudrätt: Sånt där dyrt kött med hackad potatis och brun sås.
Det blev (efter några följdfrågor ställda av målsman) oxfilé med hasselbackspotatis (borde faktiskt heta hackad potatis) och portvinssås.
Efterrätt: Nåt med frukt fast inte fruktsallad och så glass och smält choklad.
Det blev hallonpaj med chokladtäcke och en kula vaniljglass.
Till detta serverades Sprite och Bordeaxvin. Jag har mått sämre...tack Isak för en underbar kväll.

12 miljoner strumpor

I förra inlägget ställde jag en fråga: Vilken vara säljs mest på Gekås i Ullared? Och rätt svar är (som Andreas visste) strumpor. Tänk er: 12 miljoner strumpor per år. Vart tar dom vägen?

Församlingsresa

Idag har jag varit på utflykt med församlingen, eller i alla fall delar av den. Vi fyllde en buss med drygt 50 personer. De flesta som var med passar in på följande beskrivning: Kvinna strax över pensionsålder, beige jacka, relativt van vid gudstjänstbesök, släkt med många andra som bor i Väröbygden. Vissa undantag fanns, men i det stora hela tror jag ni fattar vad det var för typ av resa. Det ska sägas med en gång: Vi hade väldigt roligt. Skratt, dråpliga kommentarer och dialektala uttryck smyckade resan. Först var det "bakom kulisserna" på Gekås i Ullared. Visste ni att dom drar in 600 spänn - i sekunden! Att hela butiken omsätts 2,5 gånger per vecka och att det måste anlända en lastbil var 10:e minut för att täcka behovet av nya varor? Det kallar jag snurr på affärerna. Genomsnittskunden gör av med 2700kr och man säljer en halv miljon tomtar varje år. Och den som vill kan ju försöka gissa vad Gekås mest sålda vara är för något. Jag kan avslöja så mycket som att just den produkten säljer man 12 miljoner exemplar av varje år. Vad kan det vara? Lägg en gissning under "comments". Sedan gick resan vidare till Tranemo. Där serverades Jägarschnitzel med stekt potatis, samt lättöl och bröd. Gissa om det ingick kaffe på maten... Därefter kom vi till resans höjdpunkt: Glasmuseet i Limmared. Ni kanske tror att jag är ironisk, men det är jag inte. För där mötte vi en riktig hjälte vars likar är på utdöende. Han hette Erland eller Einar eller nåt liknande. I vilket fall som helst så hade han byggt upp ett museum över fabriken i Limmared, Sveriges äldsta ännu fungerande glasbruk. Visste ni att det är i Limmared som Absolutflaskan görs? Eller glasen till Slotts senap? Allt fanns dokumenterat i E:s museum - tillsammans med mycket annat. Tänk alla dess eldsjälar runt om i landet som på ett lite naivt men väldigt troget och hängivet sätt ägnar hela sin fritid åt att dokumentera/ställa ut/spara/bevara föremål och berättelser från en svunnen tid. Vem ska göra det i framtiden?

Tomt på gång?

Det rör på sig på bostadsletarfronten. Idag har vi varit och pratat med en markägare i Källstorp. Läskigt och spännande! Vi har sedan länge kollat in en tomt som ligger längs med "långa rundan". Ni som varit här och promenerat med oss vet nog var det är. Det är påväg upp till Norvalla IP. Och vi fick positiva besked. Ägaren kunde tänka sig att stycka av den biten vi har tittat på. Men än återstår mycket. Går kommunen med på att man bygger där? Har vi råd att köpa loss marken? Vill vi köpa just den marken? Vad är det för ledning som går tvärs över marken? Är det en gammal telefonleding eller rent av en elkabel? För att inte tala om bergsknallen mitt på tomten. Är den ett hot eller en möjlighet? Ja, det känns som ett gigantiskt Mount Everest och vi har inte ens nått till trädgränsen på vår vandring. Men vi förde ett gott samtal med ägaren, som bjöd på kaffe och nybakt äppelkaka. Som man brukar göra på landet, helt enkelt.

Präster - Imamer 0-1

Fotboll för fred, så löd rubriken. Och visst var det fotboll, i alla fall lite. Och visst var det fredligt. Matchen på Heden mellan präster och imamer lockade några hundra åskådare och ett tiotal journalister.
Domaren hade bytt ut sin gulröda kortlek mot ett grönt kort. Detta visade han upp så fort någon gjorde en bra insats. I vårt lag fick målvakten massvis med gröna kort - det säger en hel del om matchen. Vi spelade i 2*20 minuter. Det som slog mig var att ju längre matchen led, desto större blev planen. Jag spelade mittback/vänsterback och efter muslimernas ledningsmål fick jag nöjet (?) att följa med upp i anfallen för att fylla på och med min längd kanske göra något avgörande på nick. Men efter varje sådant anfall så hade planen blivit 10 meter längre. Det var såååå långt att springa hem till min backplats igen.
Utan att säga för mycket kan jag avslöja att det fattades både i teknik och positionsspel bland oss präster. Jösses, fotboll är en svår sport, tro mig. Men vi gjorde så gott vi kunde. Lite tjong, lite spring, lite "nu ska jag försöka göra en snurrfint".
Efter matchen fick alla pris, ett badlakan (alltså inte ett badlakan att dela på, utan ett till varje spelare). Prisutdelare var ingen mindre än Göte Bernhardsson, landshövdingen.
Som vid alla förluster inom fotboll har förloraren en uppsjö av anledningar (några kallar det bortförklaringar) till varför det gick som det gick. Här är mina:
Planen. Vi spelade på konstgräs. Bollen får en onaturlig studs som gynnade motståndarlaget mer än oss.
Publiken. Att döma av deras reaktioner kan man dra slutsatsen att vi hade bortaplan.
Förberedelserna. Vi präster har ju varit på gudstjänstsymposium och suttit stilla i en kyrkbänk flera dagar. Det förklarar det dåliga rörligheten och avsaknaden av explosivitet i prästbenen.
Och så bilderna: Den första har jag "snott" från GPs nätupplaga. Både GP och GT har artiklar, kolla gärna! Den andra bilden visar två av lagets giganter, Tomas Philipson (präst i Kullavik) och så den tunge backen Ledwon. Den sista bilden visar delar av publiken.
Nu är matchen över. Det enda jag har att se fram emot är träningsverk utan ände. Undrar om jag kommer orka gå från mitt arbetsrum till kopiatorn imorgon...

Istället för symposium

Nu hade jag kunnat berätta om vilket bra gudstjänstsymposium jag varit på. Hur trevligt det var. Vilka trevliga människor jag träffade. Vilken god lunch jag åt i väldigt intressant sällskap. Eller hur spännande de olika seminarierna var för att inte tala om den annorlunda men mycket tilltalande mässan vi firade i morse i Domkyrkan. Men det tänker jag inte göra. Istället vill jag dela med mig av en (smärtsam) anekdot ur vardagen.
Efter den goda lunchen på Stallgården (kanonställe vid Saluhallen!) köpte jag ett par nya skor (dom gamla har blivit sönderbitna av en hund i samband med ett hembesök, men det är en helt annan historia...) Min nya skor är i och för sig lite gubbiga, men det passar på nåt sätt, eller? Jag valde att ta på mig de nya skorna med en gång, det är alltid lite kul att få gå in en ny investering. För som alla vet, så måste man ju gå in ny skor, särskilt om de är av läder, som dessa. Efter ett tag blev jag dock lite fundersam. Skaver dom inte lite för mycket på vänster fot? Nja, det kanske går över...men. Det ville inte ge med sig. Nu kommer jag att få blåsor, tänkte jag. Efter sista seminariet skyndade jag iväg till Centralen för att ta pendeln hem. Himla skor! Det gör ju riktigt ont! När jag satt mig tillrätta på pendeln tog jag en närmare titt på skorna. Att läder kan kännas så vasst.
Det var då jag upptäckte det: Det var inte hårt läder...det satt en spik i skon. Inte undra på att det gjorde ont...
Hade jag bott i USA hade jag genast ringt mina (vita, feta, överbetalda) advokater för att ordna med en stämning av Johanssons skor. Men jag bor inte i USA. Så istället blir det hela bara ett inlägg på en blog. Men ändå. Det är inte varje dag man går på en spik.
Och till sist lite reklam: Imorgon är det dax för årets fotbollsmach. Prästlaget ska spela på Heden kl. 18.30. Tror det eller ej, men kyrkoherden i Värö är uttagen. Om det finns ett skyddshelgon för knän/korsband/vadmuskler så ber jag om allt beskydd som går att få. En otränad 34-åring lär behöva det om han ska spela 2*20 minuters fotboll på konstgräs...

Söndagsfunderingar

Tja, det där med 2-1 stämde ju inte riktigt...sorry Per och alla andra som satsade en slant på det. Själv såg jag inte matchen (har inte TV3) och hörde nästan inget (vi hade besök så vi satt mest i soffan och småpratade. Men i ärlighetens namn gjorde jag mig ärenden ut i köket hela tiden för att lyssna på Lasse G. på Radiosporten). Men hoppet om EM lever, det är det viktigaste.
Symposiet har varit mycket intressant. Kaffe, gudstjänster, mingel och seminarier i en salig (sic!) blandning. Imorgon är det final. Kanske kan jag få se det som jag hittills inte hittat - polotröjor. Det är nämligen så att när präster åker på kurs/symposium/fortbildning så är det förvånansvärt ofta som polotröjan åker på. Det är lite komiskt. I vanlig fall har alla prästkrage - men man kan liksom inte riktigt med att gå i prästkrage på kurs. Vad är alternativet som gör att man ändå inte behöver känna sig naken? Jo, en polo. Prästkragekänsla utan att vara prästkrage. Ni kanske inte tror mig, men jag har faktiskt sett Bertil Gärtner (f.d bisp i Göteborg) i LILA polotröja på en kurs. Men trenden verkar som sagt vara bruten. Inte en polo så långt mitt prästöga har kunna spana. Men en hel del prästkragar...
För min del var det paus i symposiet idag. Har haft tre gudstjänster här hemma i Värö. Dagens höjdare: Familjegudstjänst med utdelning av barnbiblar till 4-åringar! Det var riktigt roligt, 15 st. var det. Det bästa av allt var att så många pappor följde med. Annars brukar ju "religiösa familjegrejjer" hanteras av mammor. Men inte idag. Kul trend!
Och så har vi ett födelsedagsbarn: Rebecca Svensson, teol. stud. ifrån Bua och så vitt jag vet trogen läsare av denna blogg, fyller tjugenåt idag. GRATTIS! Rebecca är lite orolig inför framtiden, då stiftet fått en ny adjunkt för prästrekrytering. Vart ska den nye adjunkten skicka henne på hennes sista praktik? Upphärad? Lilla Edet? Nordkoster? Eller varför inte Dalstorp? Men hav tröst, Rebecca. Undrens tid är ej förbi. Och om prästgården i Värö har nyputsade fönster innan praktikplatserna inför nästa sommar meddelas, så kanske, jag säger kanske, kommer det att stå något annat på förordnandet...

Sverige - Danmark

Okej, såhär är läget: Imorgon smäller det på Råsunda. Alla (hoppas jag innerligen) minns skandalmatchen på Parken i Köpenhamn för ett tag sedan. 3-0 blev 3-3 som efter insatsen (?) från dansken från Hissingen (sant!) blev 3-0 igen. Nu är det dags igen. Denna gången blir det på Råsunda/Solna (det är inte så att Råsunda ligger i Stockholm, ifall någon trodde det). Hur ska det gå? Stockholms stad tillsammans med Svenska fotbollsförbundet har skickat ut "uppmaning/varning" till alla krogar i närheten av arenan med innehållet att man absolut inte får servera alkohol till berusade personer - allt för att undvika ett upprepande av fylleslaget på Parken. Lycka till...
Hur det går? Tja, jag har redan svaret. Sverige gör två mål: Zlatan slår en pass snett innåt/bakåt i 34:e minuten. Där kommer Chippen och slår till med högerdojjan. Bollen studsar på en dansk försvarare och vips - ett noll till Sverige. Danmark får sedan en tveksam straff som deras nummer 9 sätter i vänster hörn. Men i 82:a minuten kommer äntligen 2-1 målet. Hörna. Alexandersson slår den. Och vem, om inte Zlatan, knoppar in den. Lätt som en plätt.
Jo, just det. Det är ju gudstjänstsymposium i Göteborg. Återkommer med rapport därifrån snart. Men jag kan redan nu avslöja att kaffekonsumtionen liksom psalmsången är enorm. Skam vore ju annars med så mycket präster på ett och samma ställe...

Gudstjänstsymposium

Så var det dags för stiftets höstsatsning: Gudstjänstsymposium på temat "Gud är mitt ibland oss". Symposium heter det nog bara för att vi präster ska vara med. Annars hade det lika gärna kunnat heta konferens eller möte. Men vi präster gillar ju det här med krångliga ord...så därför symposium. Under några dagar ska vi mingla, lyssna på föredrag, gå på seminarier och ha allmänt trevligt. En och annan gudstjänst lär det ju också bli.
Ett utdrag ur programmet:
"Does Liturgical Reform Still Continue?", föredrag av och med Gordon W Lathrop (minns du honom från Uppsala, Per?)
"Rum för sårbarhet - om det trassliga förhållandet mellan diakoni och liturgi", Teol dr Ninna Edgardh Beckman.
"Liturgy and worship as a Christian contribution to Nation Building", biskop, dr Musawenkosi D Biyela (biskop i södra Afrika, alltså inte Sydafrika).
Faller inte någon av dessa rubriker i smaken? Varför inte gå på domkyrkoteolog Jonas Eeks "Konfirmandtiden som liturgiskt gym". Den killen kan snacka - jag är anmäld! Misstänker att det blir ganska kul.
Seminarierubrikerna antyder att man i första hand riktar sig till kyrkproffsen, misstänker att "gemene man" inte direkt går igång på den här typen av föredrag - eller?
Detta och mycket mer erbjuds de kommande dagarna i Domkyrkan. Gissar att för min del kommer det att bli en hel del mingelprat om det nya jobbet....

Förkyld

Idag är jag hemma, för jag är förkyld. Ni vet, en sån där klassisk historia. Täppt näsa, lite hosta, ont i huvud och leder, man blir trött bara av att gå uppför trappan. Så det är himla synd om mig idag. För att vara man och sjuk, det är riktigt, riktigt jobbigt. Det vet alla män (och alla som nån gång bott tillsammans med en man).
Men jag försökte tänka positivt imorse: Wow, en hel dag för mig själv i prästgården, utan krav. Tänk så mycket kul det finns att göra.
Men.
Läsa böcker...orkar inte.
Kolla på DVD...orkar inte.
Läsa Tax-Freekatalogen inför Turkietresan (tack för eftersändningen, Pelle!)...nja, orkar inte ens det.
Spela bilspel på Playstation...orkar inte.
Surfa på nätet...orkar inte.
Hämta in posten...orkar inte.
Vika tvätt...skojjar du? Jag är faktiskt SJUK!
Skriva lite på bloggen...orkar inte...eller förresten...det orkar jag faktiskt.

Det kom ett samtal...

Vissa telefonsamtal har större betydelse än andra...idag hade jag ett av det mer avgörande slaget. Det var enhetschefen på stiftskansliet som ringde. Nu är allt klart. Alla beslut tagna. Nu har vi passerat the point of no return. Allt är färdigförhandlat; anställingens början, lönen, ja allt. Den 1:e januari börjar jag som stiftsadjunkt. Min arbetsplats blir Läppstiftet och om jag får samma arbetsrum som min företrädare kommer jag att se (nästan i alla fall) Elna och Lennarts lägenhet från mitt fönster.
På förekommen anledning ett litet förtydligande: En stiftsadjunkt är en person (präst) som på något sätt hjälper biskopen och stiftets ledning. Min uppgift är att ta hand om alla de som vill bli präster i Göteborgs stift, för närvarande drygt 100 personer. Det handlar om praktikplatser, hålla kontakt med universiteten så att utbildningen blir rätt, hålla i allt det praktiska kring prästvigningarna, serva antagningsgruppen (som godkänner/inte godkänner prästkandidater), handleda nyprästvigda och så vidare. Jag kommer att resa till Lund och Uppsala då och då för att träffa studenterna tillsammans med biskopen och åka runt i stiftet för diverse besök.
Varför tog jag jobbet?
Det finns många skäl. En stiftsadjunkt arbetar i första hand på vanliga kontorstider. Det innebär att jag i normalfallet är ledig lördag-söndag, ingen tjänstgöring över jul/nyår/påsk/midsommar. Med tanke på hur de senaste 8 åren av mitt liv har sett ut så blir det en enorm förändring. Och det gäller att passa på så länge Isak inte blivit allt för gammal. Det dröjer inte länge innan han mest är intresserad av att låna pappas bilnyckel. Ett annat skäl är naturligtvis att jag har blivit ombedd att ta jobbet - det var liksom inte läge att tacka nej när de frågade. Efter sju år i Värö kan jag också känna att det är dags att se och uppleva något annat, även om jag stortrivs med jobbet här.
För familjen återstår nu att hitta en ny bostad. Det är inte orimligt att vi måste flytta ut ur prästgården under våren för att lämna plats för nästa präst. Men vart ska vi ta vägen? En sak är säker: Vi vill bo kvar i Värö. Var så säkra på att jag är inne på hemnet.se varje dag, och lb-hus och varbergshus och trivselhus och lantmäteriet och nordea-bolån och....

Lotter

Så här det hänt. Jag har fått i uppdrag att sälja föreningslotter. Jag har bara väntat på att det ska ske - de allra flesta idrottsklubbar har ju någon form av lottförsäljning (ingen kan väl ha missat alla dessa ungdomar som försökt kränga Bingolotter på 90-talet eller för att inte tala om GDIFs adventskalender). Såhär är läget: Väröbacka GIF fyller 75 år i år. Detta firar man bland annat genom ett så kallat "Jubileumslotteri". Varje lag i föreningen ska sälja 20 lotter á 100kr, allt för att dra in pengar till föreningen. Första pris är 7000kr, Johnny utlovar dessutom några fina bonusvinster (presentkort på GI Sprinkler, klubbens huvudsponsor, kanske? Vem har inte behov av rabatt på en ny sprinkleranläggning...). Lottdragningen äger rum på jubileumsfesten den 10/11. Så kom igen nu, alla släktingar och vänner - vem vill köpa en lott? Hör av er snarast! Principen är först till kvarn...och får jag inte sålt alla så får väl Helena köpa de som blir över???

Vi var där - IFK Göteborg vs Brommapojkarna 0-0

Premiär för Helena Ledwon - aldrig har hon varit på Ullevi tidigare, men idag var det äntligen dags: Isak hade fått tre matchbiljetter i födelsedagspresent och idag skulle IFK spela skiten ur jumbon Brommapojkarna. Som klacken sjöng "Guldet ska hem till Göteborg". Men. Tja, fotboll är ju fotboll. Det blev 0-0. En riktig skitmatch. Det var snedsparkar, det var tveksamma domarbeslut (jag vet, det är domaren som dömer, men ändå...), det var årets sämsta publiksiffra. Det var sjuka och avstängda (för många gula kort) nyckelspelare. Det var bedrövligt. Gustav Svensson gjorde årets sämsta match på mitten. Mouradona gick mest och viftade med armarna. Selakovic verkade delta i gångtävlingen i Osaka. Men ändå, vill man vinna SM-guld ska man vinna mot pojkarna från Bromma.
Glädjeämnen?
Ja, tre stycken:
1: Helena tyckte det var kul med fotboll live. Det var nog inte sista gången vi fick med henne till Ullevi. ÄNTLIGEN!
2. Matchens sensation: Blåvitt spelade med Niklas Bäckroth på topp. Varför är detta märkvärdigt? Killen är 15 år! Fatta! Den yngste spelaren genom tiderna som spelar en allsvensk match. Och han fick applåder så fort han rörde bollen. Dessutom var han faktiskt en av de bättre spelarna (se bilden).
3. Har i och för sig inget med fotbollen att göra, men Volvon är verkligen snål. Nu har vi kört 400km på samma tank och nålen har inte nått mittsträcket än. Det är riktigt, riktigt roligt, till skillnad från matchen.

Ännu en fotbollslördag

Så var det dags för sammandrag igen. Denna gången var vi på Norvalla IP, inte så långt härifrån. Tyvärr gick det inget vidare för U8 från Väröbacka GIF; två förluster. Jag tycker så synd om barnen. Dom springer och springer och gör sitt bästa, men det blir nästan bara förluster. Samtidigt är det ju väldigt mysigt med sammandrag. Solen sken, många föräldrar var med och vi fikade gott i pausen. Det blir en viss stämning bland fotbollsföräldrar och deras barn!
När vi kom hem fortsatte jag med fotbollen - jag sprang omkring i trädgården och övade passningar, löpningar och så vidare? Har jag blivit galen? Nja, kanske, men det är så att jag ska vara med prästlaget och spela en "riktig" match. Det blir den 11 september på Heden, så det gäller att jobba sig i form. Skulle ju kännas bra att orka springa mer än 2 minuter och slå åtminstone en passning rätt.